Thursday, December 30, 2010

Gott slut!

Efter över en vecka är det dags att vinka adjö till mormor och moster M. Lite vemodigt är det alltid eftersom vi ses så sällan! Maken och barnen har dock en norrlandsresa att se fram emot i mars och då kommer även mormor upp på besök! Elias kan knappt ge sig till tåls, han vill upp till Norrland och köra skoter!
En envis förkylning som drabbat både mormor och moster har kommit ivägen för endel av våra planer och det har varit en ganska stillsam vistelse förutom julfirandet som jag redan berättat om.
Dock blev det tid för en liten pedikyr för alla tre damer. Vi inledde med trevlig lunch på Poloklubben och avslutade sedan med maffig fika, sedan var damerna lite trötta i mössan och vi åkte hem.
Jobbet har varit lugnt och idag slutade vi även tidigare, det var välkommet! Nu stundar långhelg eftersom vi har fått kompensationsledigt på söndag, härligt! Maken har sen standby imorgon så vi planerar en biodag med barnen, ska bli intressant att se hur länge den otåliga fröken Joli behagar sitta på bio...misstänker att det blir endel mutor i form av popcorn och chips.. men sånt får man väl unna sig så här på årets sista dag.
En summering av året är att vi börjat bo in oss mer och mer i vårt hus, jag har fått mer att göra på jobbet vilket i och för sig är roligt. Året inleddes med en resa till Afghanistan och Camp Northern Lights i Mazar-e-Sharif, en väldigt intressant resa! I mars och oktober hade jag förmånen att få besöka Juba i Sudan, också det intressanta resor med oförglömliga möten! Det är nyttigt att komma utanför Dubaibubblan och få se lite mer av den "riktiga" verkligheten utanför! Sommaren tillbringade barnen som vanligt i Norrland och sonen kom hem med bredaste norrländskan och dottern började även hon prata svenska. Jag hann med att besöka en kär gammal vän i London och i höstas återknöts kontakten med ytterligare en gammal vän från universitetstiden under en vistelse i Amsterdam.
Dottern började nytt dagis och har gjort stora framsteg på det sociala planet, lilla tösen har en stark egen vilja som ibland går före de oskrivna sociala reglerna!
Jag har även under årets gång lärt känna många nya bloggare och det jag oändligt tacksam över! Varje dag följer jag "mina" bloggar, tar del av vardagsliv, kommenterar, skrattar och gråter en svätt. Tack alla nya bloggvänner för att jag få vara endel av er vardag!
Och vad väntar vi oss av det nya året? Att få ha hälsan i behåll, välgång och lycka till alla våra vänner, intressanta resor och möten. Och så det gamla vanliga: bättre träningsdiscipling, nyttigare kost, bla bla bla...
Gott nytt år önskas alla!

Monday, December 27, 2010

God fortsättning!

Här har det rått lite stilje på bloggfronten. Dels har jag haft otroligt mycket att göra på jobbet de senaste veckorna, det är knappt man hunnit gå på toaletten! Däremellan har det varit kvartssamtal (och eftersom maken jobbade så körde jag tvärs över stan för ett ynka samtal som varade i knappt tio minuter) och sedan tillbaka igen till jobbet. Bilresan i sig tog över en timme!
Julbasar och julfest med jobbet och så höstens höjdpunkt, konsert i Abu Dhabi med Guns N 'Roses. Jag har väl aldrig varit ett direkt fan av Axl Rose men det var imponerande att se honom endast några meter från där vi stod och naturligtvis spelades de gamla klassikerna och vi skrålade för full hals! Arenan var stor och där serverades öl, vin, sprit och mat, lite förvånande då vi ändå befinner oss i UAE. En fördel med den restriktiva alkoholpolitiken (alkohol serveras endast på hotell och aldrig ute på vanliga restauranger eller uteserveringar) är att man aldrig ser någon direkt fylla. Därför var det en uppslupen men väldigt städad konsert, alla var glada och nöjda och sjöng med, härlig stämning! Trötta och med ömma fötter gick vi tillbaka till vår bil i bara strumplästen och somnade på vägen tillbaka till Dubai (vi hade kvällen till ära "hyrt" en chaufför, det blev billigare och bekvämare än taxi).
Julveckan blev som väntat stressad och jag kom på både det ena och det andra som borde inhandlas så där sista minuten. Natten till onsdagen damp så min mamma och makens moster ner och vi har nu firat jul tillsammans. Maken fick inte vara med att fira alls, han har stand by hela månaden och blev naturligtvis utkallad till Melbourne dagen innan julafton.
På julaftonsmorgon hittade barnen en halv pepparkaka, ett i det närmaste urdrucket mjölkglas och fotspår i rabatten, TOMTEN HADE VARIT HÄR!
På juldagen vankades det grillfest hos sydafrikanska grannar och där avnjöts helgrillad lamm och gris och till det potatissallad och sedan lönnsirapskaka och pecannötspaj. Japp, det gick ingen nöd på oss alls och det har konstaterats att strikt diet gäller från och med 2011!
På torsdag natt flyger gästerna hem igen, jag har påpassligt ledigt och imorgon blir det lite SPA-behandling för damerna.
God fortsättning önskas alla!

Saturday, December 11, 2010

Konsten att dela med sig

Jag har haft förmånen att få besöka Sudan två gånger under mina jobbresor och det som påverkade mig mest var tveklöst organisationen Confident Children out of Conflict. Jag har berättat om det i tidigare inlägg. Länge har jag funderat på att samla in pengar privat till denna organisation som spelar en så viktig roll i dessa gatubarns liv.
Igår hölls då äntligen min lilla välgörenhetsbasar på terrassen utanför vårt hus. Tack vare vänner och grannar som donerade kläder, husgeråd, leksaker och annat så fick vi ihop en ansenlig mängd saker! Maken och sonen tryckte upp lappar och jag annonserade det hela på vårt internetforum. Eftersom det hölls en fredag så var alla "house maids" lediga och det stod en stor klunga utanför vår grind redan klockan halv nio. Försäljningen skulle börja tio men eftersom det är deras enda lediga dag i veckan så förstår jag att de var angelägna om att ta sig en titt och sedan bege sig ut på stan. Mina kära vänner bidrog med nybakta kakor och vi hade kaffe och läsk till försäljning. Man kunde även donera pengar för att sponsra flickorna julstrumpa. På önskelistan stod inget extravagant alls, en klänning, ett par skor och ett par sandaler. Hela paketet skulle gå på 90 dirham, ca 180 kronor. Det kom en strid ström av människor under hela förmiddagen och fikade, donerade pengar och köpte lite saker. De filippinska och lankesiska "maiderna" plockade på sig högvis för att skicka iväg i sina stora lådor till nära och kära.
Sista besökaren kom vid halv sju och då jag stängde grinden hade vi samlat ihop 3000 dirham, nästan 6000 kronor! Det hela kändes väldigt lyckat, det finns en hel del saker kvar som inte blev sålda och dessa ska jag donera till en välgörenhetsorganisation här i UAE som delar ut kläder och leksaker till de stora "labour camps" som finns överallt.
Pengarna skickas via vårt företag i Juba och kommer att överlämnas personligen, det känns extra bra så här i juletid då man gärna fastnar i den kommersiella fällan, något jag gör varje år! Vi är väldigt lyckligt lottade och om vi kan dela med oss till de som inte har det fullt lika bra så känns det som den största gåvan man ge!

Monday, December 6, 2010

Så var det jul i vårt hus

Helgen blev en sån där julig helg. Vi tog fram vår kära lilla gran, med betoning på liten. Den är ungefär lite högre än dottern (som är ca 1 meter). Och medan vår svindyra pepparkaksdeg från kyrkans basar låg och mjuknade till sig i köket så kläddes granen. Maken försökte traditionsenligt att få ordning på ljusslingor som låg kors och tvärs och efter mycket om och men kom även de upp. Jag ropade på barnen och vi satte igång med pepparkaksbak. För dotterns del varade det i tio minuter innan hon tröttnade, kanske mest för att hon inte riktigt fick vara med och baka så som hon ville. Sonen ville inte ens vara med och maken, ja han höll ju på med ljusslingor. Så där stod jag i en timme, mol allena i köket med min jättedyra kyrkdeg och kavlade så det stod härliga till. Degskrället tycktes vara för evigt, välsignad måste den ha varit. Tre stora plåtar senare var det färdigt och när dessa tar slut blir det köpekakor från IKEA.
I vanlig ordning så har jag just insett att det fattas flera julklappar, kanske lite inköp inför julbordet borde planeras och så var det ju lite annat pyssel vi skulle ha gjort klart... Den fina paketkalendern hann bara till nummer åtta, det är dock bara tomma paket i år som är fint inslagna, men det ser lite roligare ut än att den hänger tom. Det blev legokalender till barnen det här året, mor i huset orkade inte hitta på 24 små roliga och inte alltför dyra paket. Mor i huset är glad att hon fixade peppisar. Halva gänget julklappar är inslagna, resten blir väl som vanligt natten till julafton då man är så trött att man glömmer bort vad man just slagit in och vem det var till. Händer mig ganska ofta.
Hursomhelst, det är mysigt med jul!

Sunday, November 28, 2010

En multikulturell helg

Sista torsdagen varje månad har tjejerna i grannskapet SPA-kväll. Ett företag som heter Chez Toi kommer ut och ger olika behandligar, allt från pedikyr, manikyr till massage och vaxning! Vi turas om att vara värdinna och alla som kommer tar med sig en flaska vin och lite tilltugg. Medan fötter och händer målas och ögonbryn vaxas så dricker vi vin och småpratar, veckan som gått, hur det går för ungarna i skolan, vems man som flyger vart (vi är ju alla pilotfruar) och en massa annat hinner dryftas. Det är otroligt trevligt, efter en jobbig arbetsvecka känns det extra lyxigt att få lite uppassning och vin i trevligt sällskap.
I fredags var det dags för Bollywoodparty hos en annan granne, trevligt sällskap och härlig musik. Jag stapplade hem väl efter midnatt.
Lördagen bjöd på traditionell julbasar på svenska kyrkan. Joli var sjuk och fick stanna hemma, maken fick helt plötsligt för sig att han måste städa förrådet och kunde inte följa med och sonen gick inte att hitta så det blev bara jag. Därmed kunde man hoppa över vissa obligatoriska arrangemang som att möta tomten och istället koncentrera sig på att äta goda smörgåsar, handla glögg och pepparkaksdeg. Det blev en ganska kortvarig tillställning för sedan var det dags att åka hem och börja laga potatismos inför Thanksgivningmiddag. Ett bord som dignade av fantastisk mat och med en deep fried turkey som kronan på verket avslutade en fantastisk helg. Vi var ett härligt gäng bestående av kanadensare, amerikaner, sydafrikaner, danskar och chilenare och jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har förmånen att lära känna så många trevliga människor från olika kulturer.

Tuesday, November 23, 2010

Jag har fått en award!!

Snälla Annelie i Singapore har givit mig en award, tack snälla du!!! Som så många andra skriver så började det här med bloggandet mest som en grej för egen del, lite som dagbok fast på nätet och så även för att de där hemma ska kunna följa oss på ett enkelt sätt. Att dessutom få läsare och lära känna en massa intressanta, nya människor världen över, ja det är verkligen grädde på moset!!
Det finns miljoner intressanta bloggar där ute, jag har upptäckt en bråkdel, men läser dem regelbundet, de är faktiskt mitt kaffe på morgonen! Det första jag läser, förutom DN, är senaste inläggen bland mina "favoriter". Och ständigt upptäcker jag fler intressanta bloggar! Vill ge denna award vidare till:
Kattis på Filippinerna som genom sin blogg fått mig att bli väldigt ressugen!
Mia som med vackra bilder och text får en att tänka till, på ett bra sätt!
Marianne som börjat ett nytt äventyr i Sverige efter många år utomlands
Svensk Chekchouka som också fått mig ressugen

Wednesday, November 17, 2010

Strandhäng


Vädret är betydligt svalare så igår drog jag, sonen och hans kompis till stranden på Sheraton. Det var precis perfekt temperatur, lagom varmt i solen och vattnet svalkade, inget badkarstemperatur som rådde i somras. Stranden var smockfull framåt eftermiddagen, ungarna hade jätteroligt och jag låg mest på en solstol och njöt av solen.
Sheraton ligger i Dubai Marina och precis vid slutet av Jumeirah Beach Walk. Det är förmodligen den mest västerländskt inspirerade delen av Dubai. Höga lägenhetskomplex med fantastisk havsutsikt (om man har turen att bo på de högre våningsplanen) tornar upp sig bakom JBW och längs med vägen finns en uppsjö av cafeer, restauranger, lyxiga butiker, mindre lyxiga butiker, kiosker, en öppen strand för allmänheten, glasstånd. På helgerna brukar man ordna en mindre gatumarknad, i reklamen jämförs den med Portobello Road men den har INGEN jämförelse alls med Portobello (som jag älskar!). Det här är några marknadsstånd som går att räkna på ena handens fingrar med designervarur till ganska höga priser. Men det är en vacker plats, man kan flanera längs hela JBW, ta en kaffe på Starbucks, äta frukost på Paul, lunch på Zataar w Zeit...på höger sida finns havet och i bakgrunden skymtar The Palm och hotell Atlantis. Samt en massa halvt påbörjade byggnadskomplex som inte ser fullt lika vackra ut...Det är mycket folk, många barnfamiljer och stämningen är trevlig!
Idag blir det ännu mer kvalitetstid med sonen och hans kompis, en tur till Kidzania står på programmet! Ungarna har ledigt för Eid och även jag har tre dagar ledigt, lyx! Imorgon bär det av till jobbet igen, men så är det ju torsdag och helgen står runt knuten!
Eid Mubarak!

Wednesday, November 10, 2010

Regn!!

Vintern är officiellt här nu, det har regnat för första gången sedan i mars! Fram med vinterstövlar och tjocka tröjor, nu ska det vintermysas! På fredags står tur till IKEA på schemat för inköp av blockljus att tända i vintermörkret. Faktiskt så blir det mörkt redan vid halv sex nu, dock står termometern fortfarande på runt 25 på kvällen men jämfört med 48 så är det allt lite kylslaget...
Som alltid skapar det första regnovädret rubriker i tidningar och på Sheikh Zayed Road rådde kaos runt rusningstid och trafiken stod i princip stilla. Bilden ovan visar hur det såg ut på väg till jobbet i mars 2009 då vi hade ovanligt häftiga skyfall för att vara mitt ute i öknen... Att det inte finns gatubrunnar som samlar upp allt regnvatten gör inte saken bättre. Minsta störtregn och det bildas snabbt en mindre sjö längs vägen!

Saturday, November 6, 2010

Loppis!



Jag älskar loppis, helst ska det förstås vara svensk loppis, som när jag och min kära kompis P kuskade Småland runt i två dagar och stannade vid varenda gårdsloppis som vi kunde hitta. Det spöregnade men vi kravlade oss tålmodigt in och ur bilen för att botanisera bland en massa gamla saker och gjorde endel fynd! Jag minns att jag för tillfället letade efter sådana där kryddburkar i porslin som min farmor brukade ha.
Det finns dock loppis även här i Dubai. Första lördagen i varje månad hålls loppmarknad i Safa Park och jag lyckades för första gången pallra mig dit i tid. Man ska vara där tidigt. Redan klockan nio (de öppnar åtta) kryllade det av folk. Under palmerna, i skuggan, stod bord efter bord med allsköns bråte. Mest kläder, leksaker, inga rariteter direkt men endel fina saker ändå. Jag hittade ett fint fat som jag ska ha blockljus på utomhus, 20 spänn! Lilla Gummi fick en rund väska i rosa, sonen fick två Playstation 2 spel. Sen fikade vi, jag och Gummi. Hon åt glass och popcorn och jag tog en läsk i skuggan. Det var mycket folk, mest filippinare som släpade omkring med resväskor eller stora shoppingvagnar med "fynd" som de förmodligen ska skicka hem till Filippinerna. Några expats strövade också runt, flera stod och sålde grejor.
Jag gillar loppmarknader, det är en sån härlig stämning och man blir liksom glad i själen när man fyndar lite. Det fick mig att tänka på loppisen i Uppsala på Stora torget varje lördag. Också underbart ställe att knalla omkring på. Efter loppisen gick jag och Gummi (min dotters smeknamn är Gummi) till lekplatsen och gungade ett tag innan vi åkte hem, nöjda och glada.

Monday, November 1, 2010

Inredning och sånt






Min väninna A som bor ett stenkast från oss har nyss avslutat sin inredningskurs. Jag har fått den stora äran att fotografera ett av rummen som hon har inrett. Själv tycker jag att A är fantastiskt duktig och har verkligen känsla för de där små detaljerna! Se och njut!

Wednesday, October 27, 2010

Sju dagars landssorg

Shaikh Saqr Bin Mohammad Al Qasimi, härskare i emiratet Ras Al Khaimah har avlidit. Radiostationerna spelar bara stillsam musik och flera stora event inför Halloween har blivit inställda eller skjutits på framtiden. Sonens internationella parad på skolan har också blivit senarelagd till nästa vecka. Det kommer dessutom att utfärdas så kallad "dry night" under helgen vilket betyder att ingen alkohol får serveras. Där gick den Halloweenhelgen om intet... Ibland känns den modernitet man gärna vill framhäva ganska avlägsen...
Årsskiftet 2008- 2009 ställdes nyårsfirandet in för att visa sympati med palestinierna. Det fick mig att tänka på en sekvens ur Robin Hood (den med Kevin Costner) då Sheriffen (Alan Rickman) blir så upprörd att han ställer in julfirandet.
Landssorg råder nu i sju dagar. Jag har laddat med CD-skivor att ha i bilen nu när radion går på sorgfrekvens.

Tuesday, October 26, 2010

Halloween

Det lackar mot...Halloween! Jag ska erkänna att jag aldrig firade Halloween när vi bodde i Sverige, det är mest under de senare åren som Halloween fått riktigt fäste i Sverige tror jag. Väldigt kommersiellt men om barnen får en extra högtid då de kan lassa in godis och klä ut sig, varför inte fira? Eftersom vi är omgivna av nordamerikanska grannar samt att Dubai är väldigt kommersiellt så firas naturligtvis Halloween här också. På Jolis dagis är det Halloweentema på söndag och på söndag eftermiddag ska alla barnen ut på sin Trick or Treat! Elias har önskemål om att gå som Luke Skywalker... vet inte om han är så särskilt skrämmande men just nu är det Star Wars som styr vår sons liv. Han äter, andas och lever Star Wars.
För att komma i stämning har jag köpt en stor plastpumpa som står på trappen utanför dörren och på söndag ska alla hus som deltar dekorera och tända lampor för att välkomna godis- och skrämselsugna barn. Ska bli en rolig syn!
Själv har jag insett att det är snart november, vilket i sin tur innebär julförberedelser. Min mamma brukade alltid göra en paketkalender till mig och när Elias var liten så gjorde jag en till honom. Jag ser vackra bilder i tidningar på små kalendrar med fina symmetriska paket, det slutar alltid med att jag varje år förbannar mig själv, hur hittar man 24 små, roliga, inte alltför dyra, icke alltid ätbara paket? När lillsyrran blev stor nog (förra året) så började det riktiga problemet. Jag försökte hitta paket som passade både storebror och lillasyster vilket bara resulterade i att lillasyrran blev sur och vill ha exakt likadan paket som sin bror.... Vid det här laget mumlade jag mellan sammanbitna tänder att tomten tänker minsann inte besöka någon av er. Men julförberedelser är väl lite som att föda barn, man tenderar att glömma endel mellan gångerna. Så i år är det nya tag med julkalendern. Fortsättning följer....

Tuesday, October 19, 2010

Bilder från Juba, Sudan





















































































Amsterdam

Bilder från Sudan är på väg. Jag har tagit mig en liten långhelg i Amsterdam! Det var underbart kan jag tillägga, dock en smula kallt. Vackra underbara Europa som jag har saknat, gamla vackra byggnader och kanaler överallt. Vi hann med restaurangbesök, en tur på kanalerna (då fyra av oss fem lyckades sova oss igenom mesta delen av turen), besök på sexmuseum, en tur runt Red Light samt lite shopping. Business class dit och tillbaka var förstås inte fel heller, ibland är positivt att vara gift med en pilot hihihi!
Under resan tillbaka tittade jag på film, bland annat en film om Dubai som heter City of Life och som jag verkligen kan rekommendera. Det är ingen reklamfilm om Dubai utan berättar på ett otroligt engagerande sätt om tre olika personers liv och drömmar i dagens Dubai. Du har den stenrike, unge Emiratin som är i konflikt med sin far. Fadern har kämpat i hela sitt liv för att bygga upp sin affärsverksamhet och sonen tar det hela som en självklarhet och spenderar mesta tiden med att vara ute sent och festa. En ung flygvärdinna som gett upp en karriär som ballerina för att söka lyckan i Dubai samt en indisk taxichaufför som drömmer om Bollywood.

Wednesday, October 13, 2010

Borta bra men hemma bäst

Sista två dagarna i Juba är en smula långtråkiga. Jag har gjort det som jag skulle göra och går mest och drar runt utan mål. Längtar hem gör jag också. Har börjat tröttna på mitt lilla rum med sin distinkta doft av mögel, halvruttna väggar och halvt fungerande toalett.
Vårt företag drev för några år sedan ett av Jubas första guest houses och jag kan tänka mig att dessa små stugliknande längorna var ganska attraktiva. De har alla egen toalett och dusch, fönster och AC. En säng, garderob, plastbord och stolar samt en liten armfåtölj. Slitage, dåligt underhåll samt väder och vind har gjort sitt till, numera är hälften av dem halvruttna, endel går inte ens att gå in i på grund av allt mögel. Väggar och tak har stora fuktfläckar, trälisterna hänger på trekvart. Rostfläckar sprider sig över kranarna i badrummet och den tidigare vita duschplattan är inte så vit längre...
Nu har vi stängt vårt guest house sedan i början av året, endel personal bor i rum som fortfarande går att använda men planen är att riva de som är bortom all reparation.
På fredagen mötte jag upp med en f.d kollega som fortfarande jobbar i Juba och vi gick till en thailändsk restaurang och åt förvånansvärt god sweet and sour pork. Efter det avslutade vi med en drink på Lugali house, ett stort hus med bar. Efter att ha firat min kompis födelsedag (som inföll efter midnatt) åkte vi hemåt.
Lördagen var hemfärd, jag vankade otåligt omkring och väntade på att få komma iväg. När vi landade flera timmar senare i Dubai kändes det skönt att vara hemma.

Friday, October 8, 2010

Juba Grand Tour

Igår hade jag möjligheten att följa med en av våra suppliers. T driver sitt eget företag och säljer matprodukter som han importerar från Kenya till olika hotell och restauranger här i Juba. Han startade företaget för tre år sedan och mycket har hänt sedan dess. Vägarna har blivit bättre men även konkurrensen har ökat. T lärde sig "the hard way" hur man ska ta in varor genom att köra själv i början. En resa som först tog fyra dagar har nu krympts ner till två dagar med två chaufförer som kör i skift. Störst problem är svinn vid packning, några kilo kött försvinner från varje låda. Det är inget som går att göra något åt säger T, men det är likväl frustrerande.
T håller till nära flygplatsen, några containers som har gjorts om till kontor och bostäder står utspridda, den obligatoriska generatorn som förser dem med elektricitet samt två stora kyl-och fryscontainers. T ser ganska optimistiskt på framtiden, mycket har förbättrats i Juba och han hoppas att folk inte är redo att förlora det ännu en gång. Förhoppningsvis kommer folkomröstningen att leda till förbättringar, men det är en lång väg dit.
Vi kör ut från Juba på sandiga vägar med enorma hål i. Längs vägen står små skjul där det säljs olja, läsk, öl och annat. Kvinnor sitter på marken och säljer grönsaker, en liten marknad breder ut sig med färgranna grönsaker på rad. Kor och getter springer tvärs över vägen. Landskapet är grönt och vackert, inte alls torrt som man kanske hade väntat sig. Tvärtom så erbjuder Juba bra förutsättningar för odling.
Vi hamnar i något som kan liknas vid en stugby. Fina små stugor, stora tält som ska byggas om till stugor står utspridda här och var. En liten pool, några trädgårdsmöbler, välansade rabetter och en liten bar och restaurang i mitten. Flera företag och NGO's bor här i denna lilla oas. Ägarna till restaurangen kommer förbi och hälsar på T, visar sig att han är svensk och vi småpratar. Han driver även restaurang i Wau, en bit upp. Wau är inte lika stort och kommersiellt som Juba men det finns gott om FN personal. Affärerna går bra, lunchen vi serveras är god, hamburgare och potatismos är mitt val. Kyparen tittar lite underligt på mig när jag upprepar min beställning, ja, jag vill ha potatismos till min hamburgare. Jag är svensk, jag måste ha en daglig dos av potatis! Efter lunchen hälsar vi på den tama antilopen Nigel och kör vidare till en anna lodge där företag som PAE håller till. Ännu en pool och en bar. Avslappnad stämning, det känns som att vi befinner oss på en resort. Verkligheten utanför är dock en helt annan.
Vi avslutar på Afex, ett amerikanskt företag som specialiserar sig på camp support. De håller till nere vid Nilen. Samma stugor, rigorös säkerhetsrutin innan vi ens kommer in och hälsar på L och hans fru. L är föredetta polisman från Sydafrika. Eftersom barnen är utflugna så har även hans fru följt med. Vi sitter under ett mangoträd vid floden och dricker en kall öl. Gårdagen var händelserik då George Clooney var på besök och Ls fru visar bilder. Jag grämer mig att jag missat denna chans. Tydligen är George Clooney FN talesman för Darfur och är nu på resa runt om i Sudan. L försäkrar att han var väldigt trevlig, inga kändisolater utan en normal prick med sinne för humor.
När vi är klara visar klockan halv sex och det är dags att ta sig tillbaka. Vägen går genom slum, en härsken doft från ett närliggande slakteri hänger i luften. Plåtskjul avlöser varandra och innanför provisoriska staket skymtar kvinnor som tvättar och små barn som springer omkring.

Wednesday, October 6, 2010

Mer från Juba

Vi besöker Världsbanken idag. De har ett kontorskomplex bakom höga murar utkanten av Juba. Kontoren är fräscha, nya och utanför är rabatterna välansade. Det finns ett annex med två stora flatscreen TV och mjuka soffor för personalen att koppla av i. Deras bostadshus finns också inom området, det är trevliga tvåvåningshus, som pyttesmå Town Houses med kök och kombinerat vardagsrum på bottenvåningen och sovrum och toalett på övervåningen. Färgen på fasaden är nymålad, allt ser förhållandevis fräscht ut, i alla fall för att vara här i Juba. Vi pratar med en anställd, han känner lite missmod inför stundande folkomröstning, säger att registrering inte har börjat än, hur ska folk kunna rösta ens? Exilsudaneser kommer tillbaka för att försöka bygga upp sitt land men det går långsamt. Man får börja på nytt igen efter att inbördeskriget upphörde. De flesta av ministrarna och högt uppsatta regeringspersoner har alla sina familjer utomlands, Europa, USA, Uganda, Kenya. Det finns inga skolor som erbjuder tillräcklig utbildning här i Juba, läget är fortfarande alltför fattigt. Han hoppas att fler och fler ska återvända, tillsammans kan de börja att återuppbygga Södra Sudan.
Utanför Världsbanken pågår vardagen. Det finns några vägar som har asfalt men de flesta är grusvägar med enorma hål efter våldsamma regn. Vår SUV tar sig mödosamt fram, längs med gatorna går, sitter, ligger folk. Endel har riktiga hus, tvätt hänger på tork på staketen. Getter och kor travar förbi på väg mot nytt bete. Längs vägarna ser man kåkstäder, små skjul eller ibland bara några tygstycken som hänger över några plåtbitar, någons hem. Små barn springer utanför och vinkar. På kvällarna blir det alledeles svar, ingen gatubelysning finns längs dessa småvägar, hur folk hittar hem har jag ingen aning om. Eftersom det inte finns något avlopp så svämmar vägarna över så fort det regnar kraftigt.
Flertalet hjälporganisationer finns etablerade i Juba samt FN, World Food Program, UNICEF, UNHCR, UNDP och UNOPS. Man försöker sponsra diverse projekt för att förbättra infrastrukturen men det går långsamt. Korruption är ett vanligt inslag som i många andra fattiga länder.

Hälsningar från Juba

Det blåser och regnar och en behaglig temperatur råder här i Juba. Igår åskade det och jag blev alldeles förtjust, åska har vi inte så ofta i Dubai.
Vi mellanlandade i ett behagligt, regnigt Nairobi och landade i ett betydligt varmare och soligare Juba. Dagarna har spenderats runt på våra olika camps samt besök hos klienter. Idag hägrar ännu ett möte innan min kollega och väninna åker tillbaka till Dubai och jag är kvar i några dagar till.
Igår eftermiddag hade vi chansen att besöka CCC igen, Confident Children Out of Conflict. Det är alltid lika fascinerande att träffa Cathy, kvinnan som driver detta shelter för gatuflickor. Med lugn och sansad röst beskriver hon svårigheterna att hantera dessa förvildade flickor. Hon berättar att flickor som förlorat båda föräldrarna är oftast svårare att försöka anpassa till regler. Då deras föräldrar är borta finns det inget som begränsar dem, de har lärt sig gatans hårda regler vad gäller överlevnad, de stjäl, de ljuger och de slåss. Alla har blivit sexuellt utnyttjade och misshandlade, både av föräldrar och av utomstående. Det är sårbara flickor som kommer från samhällets absoluta botten.
När vi kommer på besök sitter flickorna på golvet och leker med lera, med stor koncentration formar de lerklumparna till vackra figurer. En liten flicka med gomspalt sitter som uppslukad i sin egen lilla värld. Hon ska få åka till Nairobi och operera sin gomspalt och hon har gjort en tiara av sin lerklump som hon ska ha på sig och intill tiaran har hon gjort ett flygplan. Ingen vet hennes ålder, Cathy gissar att hon är runt sju, åtta. De andra flickorna springer förtjust runt och vill bli fotograferade. Jag och min väninna har med oss presenter i form av pennor, godis, tandborstar och alla blir förtjusta, ivriga att hjälpa till att plocka undan för att få belönas med lite godis. Fortsättning följer!
Vi tog massor av bilder som jag ska lägga upp så fort jag kommer hem igen!

Saturday, October 2, 2010

Jobbresa till Sudan

Det var ett tag sedan jag var ute och reste i arbetet men nu är det dags igen! Inatt bär det av till Södra Sudan, närmare bestämt Juba. Färden går via Nairobi där vi möts av vår kollega med visum till Södra Sudan och fortsätter sedan mot Juba. Det är min andra resa till Juba och det ska bli intressant att åka tillbaka. I januari hålls omröstningen huruvida Södra Sudan ska bilda en självständig stat eller om de ska fortsätta tillhöra Khartoum. Många fruktar våldsamheter och mycket av vårt arbete står just nu still i väntan på vad januaris omröstning för med sig. Jag ska även passa på att besöka CCC, Confident Children out of Conflict som jag skrev om i mars. Väl mött i Sudan om några timmar!

Wednesday, September 29, 2010

Back to school

Igår var det dags för en "Back to School" kväll på sonens skola. Jag och min kollega åkte direkt från jobbet och inledde med att anlända aningen försent. Efter en allmän presentation av rektorn var det dags för att möta sonens lärare i respektive klassrum. Jag inser att jag har inte en susning om vilket klassrum min son går i. Då jag jobbar heltid åker sonen skolbuss, vilket fungerar alldeles utmärkt. Dock inser jag att jag har noll koll på vad som försiggår på skolan. På väg till sonens klassrum stöter jag och min svenska väninna på en annan svenska och vi börjar glatt samspråka om våra barn och i vilka klasser de går. Det visar sig att även hon har barn i Grade 1 och jag börjar nyfiket fråga vad barnen heter och vilken lärare de har då min väninna lite försynt påpekar: Men går inte E i Grade 2..? Just det ja, det är ju nytt skolår, sonen går ju numera i Grade 2... så otroligt pinsamt. Inte nog med att jag knappt hittar till hans klassrum, jag vet inte ens i vilken Grade han går i! Skäms på mig!
Själva informationsmötet går ganska fort, som vanligt frågas det efter frivilliga föräldrar som kan hjälpa till i klasserna. Där är jag lite kluven. Jag tycker det är fantastiskt om man kan vara delaktig i sina barns skolgång men det får inte bli ett tvång. Med tanke på vad vi betalar varje år till denna skola så borde man enkelt kunna hyra in några assistenter som kan hjälpa till med simning och annat, föräldrar kan naturligtvis vara välkomna men undervisning ska inte vara beroende av föräldrarnas hjälp. I Singapore var det samma sak och jag kände mig alltid lite smått skyldig när jag tackade nej, särskilt som jag inte jobbade. Skyllde på att jag hade en bebis hemma...i ett och ett halvt år....
Ett annat nytt inslag i undervisningen är modersmål. Sonen har möjlighet att förutom arabiska läsa antingen tyska eller franska. Jag har valt franska. Fem år av tyska verb och grammatiska konstellationer har inte bara satt outplånliga spår i mig utan även för nästa generation. Skolan kan erbjuda modersmålsundervisning i tyska, franska och arabiska och det är ju helt fantastiskt, dock blir lite märkligt för de övriga femtio språk som finns representerade på skolan. Jag vill gärna att min son förbättrar sin svenska men det kan vi göra hemma, hellre skulle jag vilja ha mer fokus på engelska eftersom det inte är hans första språk. Nu blir det snarare att han bara "sitter av" den här lektionen istället för att faktiskt lära sig något. Vilket irriterar mig en smula. Skolan vill ha föräldrar som kan hjälpa till med läsning och återigen känner jag att kanske man inte ska erbjuda lektioner som är beroende av föräldraengagemang. Eller i alla fall erbjuda ett annat alternativ.
Dock känner jag mig ändå väldigt nöjd med hans skola och hans lärare verkar vara engagerad och en smula strikt, vilket är bra. Det ska nog bli folk av honom också!

Sunday, September 26, 2010

Hemlängtan

































































































Idag har jag hemlängtan, till Kinna. Så här är en liten bildkavalkad från just Kinna! Bilderna är tagna i september 2008, precis innan vi flyttade till Dubai.

Wednesday, September 22, 2010

Om hösten, om hösten då är det allra bäst...

Hösten innebär nystart för mig. Som gammal universitetsöverliggare tror jag att höstterminsstarten satt sig i blodet. Jag vill springa ut och köpa nya anteckningsblock (vilket jag gjorde förra veckan...) jag vill anmäla mig till diverse obskyra kurser på universitetet, jag vill gå runt och drömma om tjocka böcker om turkisk språkhistoria, statsvetenskaplig teori eller mervärdesskatterätt. Inspirationen flödar, kanske jag ska börja läsa in en MBA så här på äldre dagar? Eller ska jag sluta mitt jobb och ägna mig mer åt min hobby att fotografera, kanske kunna livnära mig på det så småningom, eller ska jag avsluta mina grundkursstudier i psykologi som jag så glatt påbörjade en höst för några år sedan? Varför inte skriva klart min D- uppsats sedan 2000? Som ni märker, inspirationen är det inget fel på, jag har precis anmält mig till en nätbaserad kurs i Project Management, fler böcker som kommer att samla damm i hyllan misstänker jag men just nu känns det uppfriskande med något nytt.
Just såna här dagar längtar jag tillbaka till studentlivet i Uppsala, höstlöven som faller, cyklister överallt, fika på Storken eller Cafe Linne, plastkassar som dignar av dyra kursböcker, ett redan tomt studentkonto efter att all kurslitteratur och kåravgift betalats men ändå glad till sinnet. Ny termin, nya utmaningar.

Monday, September 20, 2010

Och vart hör vi hemma?

Efter gårdagens stora valbesvikelse undrar jag idag, vart hör vi hemma egentligen?

Friday, September 17, 2010

Ordning & Reda

Jag älskar butiken Ordning & Reda, när jag bodde i Sverige brukade jag ibland unna mig fina anteckningsblock för högtidligt skrivande, så högtidligt att de ibland aldrig användes... Min chef här i Dubai äger tillsammans med sin man ett företag som fått rättigheter till att öppna och driva Ordning & Reda i Mellanöstern. Fantastiskt tycker jag och sprang dit idag och inhandlade diverse fina block och mappar! Lite kostsamt kanske men visst piffar det upp vardagen med vackra anteckningsblock.
Märkte häromveckan att alla butiker, oftast europeiska och amerikanska kedjor, har inlett sin höstoffensiv med jackor, mössor och stövlar. Säkert väldigt trevligt om man bor i Europa, men vi har fortfarande 40 grader mitt på dagen och strålande sol. Vinterjackor känns lite avlägset. Dock har jag kommit på mig själv att handla tjockare tröjor och byxor, det är ju trots allt snart oktober...hm...?

Tuesday, September 14, 2010

Skolstart och poolskoj...

Vi har en härlig pool i vårt compound och det fungerar som perfekt eftermiddagsaktivitet, framförallt för att förhindra att lilltjejen somnar till och sedan blir uppe halva natten!
Hon har precis hittat nya kompisar, två granntjejer från Pakistan! Jag tycker det är så positivt att våra barn har den möjligheten att leka med barn från olika länder, inse att det är inte så mycket som skiljer oss åt egentligen. Sonen har nu gått två dagar i skolan och kommit in i den vanliga gnällrutinen, särskilt innan frukosten och blodsockret är lågt... han är precis som sin mor i det avseendet, utan mat i magen är vi extremt gnälliga och tjuriga! Tänkte på nästa höst då det är dags för lilla J att iklä sig skoluniform och sätta sig på bussen tillsammans med brorsan, fick tårar i ögonen när jag tänkte på det. Men nog om detta, det är ju ett helt år kvar!



Friday, September 10, 2010

Eid Mubarak

Den heliga månaden Ramadan är över och det är fest, Eid Al Fitr! Det innebär festligheter med presenter och mycket mat! Vi firar inte Eid men jag brukar köpa någon lite present till barnen samt ge en liten peng till vår hemhjälp T. Skolorna har fortfarande stängt, tyvärr har privata sektorn bara fått första och andra dagen av månaden Shawwal, vilket lägligt nog inföll på en fredag och lördag. Flera företag får dock en kompensationsdag på söndag men inte vi...suck. Tillbaka till normala arbetstimmar men även lite rutiner och en normal lunch!
Idag besökte vi Mirdif City Center och det var onekligen festligt att kunna sitta och fika och äta som vanligt. Det har varit lite dystert den senaste månaden med nedsläckta cafeer och restauranger.
Efter mycket om och men, samt med hjälp av UAEs månkommitte (jag skojar inte, det finns en sådan för att bestämma huruvida det är Eid eller inte) har det i sista stund beslutats att skolorna ska öppna på måndag, man tycker ju att ett land som så gärna vill visa sin teknologiska framsida kunde fastställa sådant i förväg såsom man gör i många andra länder, men icke. I onsdagskväll var vi alla ute och letade efter en nymåne i hopp om att torsdagen skulle bli ledig, men den behagade inte visa sig förrän dagen efter.

Sunday, September 5, 2010

Helgen som sådan..

Helgen inleddes med Cinesplash vilket innebär att man sitter i eller intill en pool och tittar på film. Det serveras drycker, pop corn, varmkorv och hamburgare för den som önskar. Barnen hade naturligtvis jätteroligt, de badade samtidigt som filmen Ratatouille visades på storbildsskärm. Efter barnfilmen visas en vuxenfilm men då åkte vi hem med trötta barn. På kvällen är temperaturen riktigt behaglig, runt 38 grade och vi mammor satt på härliga bönsäckar vid poolkanten och småpratade medan barnen roade sig.
Fredagen bjöd på sociala aktiviteter i form av fika med vänner från Singapore som just flyttat hit och fortsatte sedan långt in på småtimmarna med vin- och filmkväll hos en kompis avrundat med lite discodans. Insåg att sonen har riktiga danstalanger, inte riktigt säker på var han fått dem ifrån dock...
En tragisk flygolycka med ett cargoflygplan från UPS inträffde i fredags. Flygplanet kraschade inte långt efter start och var på väg för att nödlanda på en militärflygplats nära Dubai Silicon Oasis när det kraschade och exploderade, båda piloterna omkom. Det hela är väldigt tragiskt och det är väl klart att man tänker lite extra då ens egen man också flyger.
I lördags var vi på Tepanyaki restaurang med våra kära grannar. Grannmaken fyllde år och vi alla samlades för en liten överraskningsfest för att fira, det var både gott och trevligt. Nu är det bara en vecka kvar av Ramadan och snart börjar skolorna.
Sonen har organiserat sin första loppis med kompisarna och fått ihop 160 dhs ( ca 300 kronor). Han var mäkta stolt och nu ska killarna ordna en liten fest för endel av pengarna!
Jag inleder sista veckan med jobb hemifrån, både positivt och negativt förstås, man kan inte längre sitta och jobba i pyjamas men samtidigt blir det lite mer socialt!
Hoppas ni alla har haft en trevlig helg!

Tuesday, August 31, 2010

En utmärkelse!

Tack snälla Katarina på Filippinerna för den fina utmärkelsen! Tack vare hennes blogg har jag inte bara fått trevlig och intressant läsning men även hittat andra intressanta bloggare runt om i världen! Skickar min utmärkelse vidare till alla ni där ute som bloggar och för att ni piggar upp min vardag genom intressant, rolig, sorglig och spännande läsning!
Sju saker om mig som få kanske vet

  • jag talar flytande ryska och har pluggat i Uzbekistan
  • är väldigt intresserad av ovanliga språk och har läst turkiska, kurdiska, arabiska, uzbekiska, persiska på universitet
  • älskar potatis i alla former
  • kan inte äta starkt kryddad mat trots att jag är född korean...
  • sjukligt besatt av att organisera och sortera...
  • älskar att fotografera men har tyvärr inte så mycket tid över numera
  • kan se skillnad på japaner, kineser och koreaner

Alla ni andra där ute som bloggar, skriv något om er själva som ingen kanske riktigt känner till!Nu ska jag återgå till dagens arbetshög som innehåller spännande saker som juridisk omstrukturering av mitt jobb samt kontraktsanalys... Måste nog dricka lite kaffe först.

Monday, August 30, 2010

Going Swedish...

I am thinking about going Swedish...alltså börja blogga på svenska. Anledningen till att jag ens började skriva på engelska var mest för att kunna nå ut till fler människor fast i ärlighetens namn vet jag inte hur många icke- svenska läsare jag har egentligen. Väldigt få tror jag... Så nu får det bli svenska ett tag fram över!

Saturday, August 28, 2010

Back in the U...AE

My deepest apologies for radio silence the past week but my family is back. Two joyful children who had to bring out all their toys as soon as they got home, investigating whatever changes had occurred in the house during their absence (the only change was the new desk for Elias in the kids room). Friends to play with and a swimming pool to attend to every afternoon.
They have had the best summer in Sweden, my daughter is now only communicating in Swedish, a language she did not speak at all before summer started (embarrassing, with two Swedish parents...). They have explored forests and lakes, been fishing and collecting berries. However, everything has an end and now they are back. And so has Mummy's vacation, and end that is... life is so much more lively these days. Still three more weeks til school starts since Ramadan is still on and we have to pass Eid first... New school items have been purchased, a brand new lunch box for Elias with Darth Vader, so cool and so expensive.... (outrageously expensive actually). A new Dora bag for Joli, less expensive but less cool I suspect...
Our favourite hang out during the hot afternoons is the Polo Club where we pretty much bump into the entire compound throughout the afternoon. Kids get to cool off and I get to hang out with my friends, a win win situation!
Working from home is much more fun with two (sometimes three, when friends come to visit) children outside the office door and I have to watch myself to keep the balance between "Dear Sirs" and "Do you want to be grounded for the rest of the week?"... Well, at least I am not bored anymore! Happy days!

Wednesday, August 18, 2010

Three more days...and they will be back!

Time flies when you are having fun... I must have had a lot of fun cause I haven't realized that it is past mid August!! August! What happened? And what have I been doing during these weeks? The Russian Grammar Workbook that I proudly bought for myself in Sweden two (!) months ago is still in its plastic wrapping paper, all those lonely evenings when I was going to rediscover the beauty of Russian grammar are...gone! All the espisodes of House I was going to watch, all the books I was going to read... Not a single photograph has turned into a nice canvas picture, I haven't even been bothered to select the right photo yet...
My gym sessions and boxing sessions did increase for the first week but now they have gone back to the normal twice a week. I have not discovered any new amazing recepies, I did travel to Singapore, which was fantastic. Not even the professional working side of me has been very active (working from home...). I went to the beach twice, only to realize that spending a day in the sun when the thermometer shows 46 is not only insane, it is actually dangerous. I need inspiration, I am bored. It is too quiet, too clean, too ME. I want the kids back! Three more days to go, can't wait.

Wednesday, August 11, 2010

Monday, August 9, 2010

A weekend getaway to Singapore

With husband and two kids having the time of their lives in Sweden, I felt a bit lonely and decided, encouraged by husband, to go away for the weekend. And so I did. To Singapore. Standby ticket in my hand, anxiously waiting, would I get a seat or not (I do strongly believe that I am getting too old for this kind of excitement) until the very last minute when they call you and you literally have to run to the gate, forget about shopping, you are lucky if you make it to the ladies' room before take off.
Seven hours later, landing in Singapore, my home for two and a half years! The taxi ride to my friends' place was a trip down memory lane, the familiar condos, Parkway Parade, the shopping center where I spent most of my time, sometimes I was there up to three four times a day (mainly cause we lived just next door to it). "Our" condo, still white and shiny but looked slightly older... the road we walked every morning to my sons school, the hotel where we stayed for over a month before we found our own place.... Yes, it was indeed nice to be back!
I stayed at my dear friend A's house, a beautiful apartment on the East Coast with sea view! Admired all the ships waiting to get into the harbour to off load their goods, enjoyed some rain and thunder.
I spent Friday at Raffles City, some shopping and Dim Sum for lunch with another dear friend. Bus back to Parkway and coffee at Coffee Bean, like so many times before! Just being able to hop on a bus felt like ultimate freedom! You don't need a car in Singapore, with the buses, taxis and MRT, fantastic! Friday evening was dedicated to Clarke Quay, the massive place by Singapore River with its restaurants, clubs, bars, pubs, you name it! Strolling around, watching people, enjoying the breeze.
On Saturday, I and dear A took the bus to Orchard for some more shopping, but ended up on a bench outside Forever 21, just chatting and laughing and in the evening, we had the greatest sushi meal at Big Splash Sushi Tei, wonderful.
While living in Singapore, I wasn't too crazy about Hawker food. A Hawker center is a place with lots of different little food stalls, mostly Chinese but also Malay and Indian food. It is cheap, fast and has its charm! After two years away from Singapore, I miss the Hawker centers and therefore, made sure to have some Laksa before I left.
Departure past midnight on Sunday morning, again anxiously waiting by the check in counter before my seat was confirmed, made it last minute and landed in Dubai seven hours later.

Monday, August 2, 2010

Ramadan Kareem

Ramadan is early this year and starts around mid August (too early to tell the exat date here in the UAE as it all depends on the moon). August is still a very hot month with temperatures up to 48 and the sun set is later which leaves more hot hours for the fasting people.
The UAE is very much at a stand still during Ramadan, the working hours are shorter, schools also have Ramadan hours so that staff have time to go back home and get ready for Iftar, when you are breaking the fast at sun set. People are in general (and understandably) grumpier than normal due to lack of food and water.
In the UAE, most of the coffee shops and restaurants are closed during daytime. Only a few are open and offer take away and even fewer are open behind dark curtains so as to avoid any temptation to those who are fasting. The shopping malls extend their opening hours until well beyond midnight so that people may enjoy themselves after Iftar and all the cafees and restaurants open up during evening and night time. The dress code, which is quite liberal here in Dubai, is a bit more strict during Ramadan and one should cover shoulders and knees inside the malls and on the streets. Not that you are walking around on the streets in this heat, but still...
In Singapore, life went on pretty much the same during Ramadan despite the significant Muslim population, mostly Malays. Shops were open, so were cafees and restaurants. Here in the UAE it is sligthly different. Eating and drinking in public is strictly prohibited unless you are a child, elderly or pregnant. Even trying to sneak off to the car to get something to eat is forbidden and can cause severe fines.
This year, due to the early start of Ramadan, some schools have decided to start only after Eid, the grand celebration at the end of Ramadan, or just a few days before Eid.
I remember when we first arrived in Dubai, about two years ago in September, smack in the middle of Ramadan, hot weather and closed cafees and restaurants and a country at a minor stand still. Can't really describe the joy I felt when I spotted an open coffee shop after a few weeks of dark curtains and "closed" signs!
Most hotels offer delicious Iftar Buffets and I am very tempted to give it a try this year.

Monday, July 19, 2010

Silence is golden

I must be the perfect example of a person who cannot enjoy the moment, who either lives in the past or looking forward to the future. A perfect example is now: When the kids are around, they sometimes drive me absolutely insane, all I want when I get home from work is peace and quiet, maybe a good movie, maybe a good movie and a glass of wine...but mainly peace and quiet. So be careful what you wish for, with the kids in Sweden, living the Vida Loca up in the North, it is very quiet here. Too quiet. I will soon start conversations with our dining furniture, or grab one of the Pakistani gardeners and force him to sit down and have some coffee and talk, talk, talk. The kids room is empty, Elias favourite soft toy "Tinkmunk" is resting on the bed, this year he was a big boy, didn't need to bring his soft friend (originally a Chipmunk but he couldn't pronounce it properly a few years back so "Tinkmunk" it was...). No school uniforms or tiny pants in the laundry basket, just me and my silence and it is soooo boring. On top of all this loneliness, I am also working from home, like some sort of reversed icing on the cake...when I could do good with some office gossip and intrigues, some minor disasters and lunch breaks with colleagues.
Husband is working and soon off to Sweden for his vacation, yes, in this Pilot family we have to take turns when both of us are working. So it is husbands turn to go back home and visit the Green Green Grass of Home, and I will sit here in my silent, 48 degree bubble for a few more weeks before they all come back, and the noise level will be alarmingly high again, and I will probably wish for that silence that I never seemed to appreciate when I had it. So typically me.

Friday, July 16, 2010