Wednesday, October 27, 2010

Sju dagars landssorg

Shaikh Saqr Bin Mohammad Al Qasimi, härskare i emiratet Ras Al Khaimah har avlidit. Radiostationerna spelar bara stillsam musik och flera stora event inför Halloween har blivit inställda eller skjutits på framtiden. Sonens internationella parad på skolan har också blivit senarelagd till nästa vecka. Det kommer dessutom att utfärdas så kallad "dry night" under helgen vilket betyder att ingen alkohol får serveras. Där gick den Halloweenhelgen om intet... Ibland känns den modernitet man gärna vill framhäva ganska avlägsen...
Årsskiftet 2008- 2009 ställdes nyårsfirandet in för att visa sympati med palestinierna. Det fick mig att tänka på en sekvens ur Robin Hood (den med Kevin Costner) då Sheriffen (Alan Rickman) blir så upprörd att han ställer in julfirandet.
Landssorg råder nu i sju dagar. Jag har laddat med CD-skivor att ha i bilen nu när radion går på sorgfrekvens.

Tuesday, October 26, 2010

Halloween

Det lackar mot...Halloween! Jag ska erkänna att jag aldrig firade Halloween när vi bodde i Sverige, det är mest under de senare åren som Halloween fått riktigt fäste i Sverige tror jag. Väldigt kommersiellt men om barnen får en extra högtid då de kan lassa in godis och klä ut sig, varför inte fira? Eftersom vi är omgivna av nordamerikanska grannar samt att Dubai är väldigt kommersiellt så firas naturligtvis Halloween här också. På Jolis dagis är det Halloweentema på söndag och på söndag eftermiddag ska alla barnen ut på sin Trick or Treat! Elias har önskemål om att gå som Luke Skywalker... vet inte om han är så särskilt skrämmande men just nu är det Star Wars som styr vår sons liv. Han äter, andas och lever Star Wars.
För att komma i stämning har jag köpt en stor plastpumpa som står på trappen utanför dörren och på söndag ska alla hus som deltar dekorera och tända lampor för att välkomna godis- och skrämselsugna barn. Ska bli en rolig syn!
Själv har jag insett att det är snart november, vilket i sin tur innebär julförberedelser. Min mamma brukade alltid göra en paketkalender till mig och när Elias var liten så gjorde jag en till honom. Jag ser vackra bilder i tidningar på små kalendrar med fina symmetriska paket, det slutar alltid med att jag varje år förbannar mig själv, hur hittar man 24 små, roliga, inte alltför dyra, icke alltid ätbara paket? När lillsyrran blev stor nog (förra året) så började det riktiga problemet. Jag försökte hitta paket som passade både storebror och lillasyster vilket bara resulterade i att lillasyrran blev sur och vill ha exakt likadan paket som sin bror.... Vid det här laget mumlade jag mellan sammanbitna tänder att tomten tänker minsann inte besöka någon av er. Men julförberedelser är väl lite som att föda barn, man tenderar att glömma endel mellan gångerna. Så i år är det nya tag med julkalendern. Fortsättning följer....

Tuesday, October 19, 2010

Bilder från Juba, Sudan





















































































Amsterdam

Bilder från Sudan är på väg. Jag har tagit mig en liten långhelg i Amsterdam! Det var underbart kan jag tillägga, dock en smula kallt. Vackra underbara Europa som jag har saknat, gamla vackra byggnader och kanaler överallt. Vi hann med restaurangbesök, en tur på kanalerna (då fyra av oss fem lyckades sova oss igenom mesta delen av turen), besök på sexmuseum, en tur runt Red Light samt lite shopping. Business class dit och tillbaka var förstås inte fel heller, ibland är positivt att vara gift med en pilot hihihi!
Under resan tillbaka tittade jag på film, bland annat en film om Dubai som heter City of Life och som jag verkligen kan rekommendera. Det är ingen reklamfilm om Dubai utan berättar på ett otroligt engagerande sätt om tre olika personers liv och drömmar i dagens Dubai. Du har den stenrike, unge Emiratin som är i konflikt med sin far. Fadern har kämpat i hela sitt liv för att bygga upp sin affärsverksamhet och sonen tar det hela som en självklarhet och spenderar mesta tiden med att vara ute sent och festa. En ung flygvärdinna som gett upp en karriär som ballerina för att söka lyckan i Dubai samt en indisk taxichaufför som drömmer om Bollywood.

Wednesday, October 13, 2010

Borta bra men hemma bäst

Sista två dagarna i Juba är en smula långtråkiga. Jag har gjort det som jag skulle göra och går mest och drar runt utan mål. Längtar hem gör jag också. Har börjat tröttna på mitt lilla rum med sin distinkta doft av mögel, halvruttna väggar och halvt fungerande toalett.
Vårt företag drev för några år sedan ett av Jubas första guest houses och jag kan tänka mig att dessa små stugliknande längorna var ganska attraktiva. De har alla egen toalett och dusch, fönster och AC. En säng, garderob, plastbord och stolar samt en liten armfåtölj. Slitage, dåligt underhåll samt väder och vind har gjort sitt till, numera är hälften av dem halvruttna, endel går inte ens att gå in i på grund av allt mögel. Väggar och tak har stora fuktfläckar, trälisterna hänger på trekvart. Rostfläckar sprider sig över kranarna i badrummet och den tidigare vita duschplattan är inte så vit längre...
Nu har vi stängt vårt guest house sedan i början av året, endel personal bor i rum som fortfarande går att använda men planen är att riva de som är bortom all reparation.
På fredagen mötte jag upp med en f.d kollega som fortfarande jobbar i Juba och vi gick till en thailändsk restaurang och åt förvånansvärt god sweet and sour pork. Efter det avslutade vi med en drink på Lugali house, ett stort hus med bar. Efter att ha firat min kompis födelsedag (som inföll efter midnatt) åkte vi hemåt.
Lördagen var hemfärd, jag vankade otåligt omkring och väntade på att få komma iväg. När vi landade flera timmar senare i Dubai kändes det skönt att vara hemma.

Friday, October 8, 2010

Juba Grand Tour

Igår hade jag möjligheten att följa med en av våra suppliers. T driver sitt eget företag och säljer matprodukter som han importerar från Kenya till olika hotell och restauranger här i Juba. Han startade företaget för tre år sedan och mycket har hänt sedan dess. Vägarna har blivit bättre men även konkurrensen har ökat. T lärde sig "the hard way" hur man ska ta in varor genom att köra själv i början. En resa som först tog fyra dagar har nu krympts ner till två dagar med två chaufförer som kör i skift. Störst problem är svinn vid packning, några kilo kött försvinner från varje låda. Det är inget som går att göra något åt säger T, men det är likväl frustrerande.
T håller till nära flygplatsen, några containers som har gjorts om till kontor och bostäder står utspridda, den obligatoriska generatorn som förser dem med elektricitet samt två stora kyl-och fryscontainers. T ser ganska optimistiskt på framtiden, mycket har förbättrats i Juba och han hoppas att folk inte är redo att förlora det ännu en gång. Förhoppningsvis kommer folkomröstningen att leda till förbättringar, men det är en lång väg dit.
Vi kör ut från Juba på sandiga vägar med enorma hål i. Längs vägen står små skjul där det säljs olja, läsk, öl och annat. Kvinnor sitter på marken och säljer grönsaker, en liten marknad breder ut sig med färgranna grönsaker på rad. Kor och getter springer tvärs över vägen. Landskapet är grönt och vackert, inte alls torrt som man kanske hade väntat sig. Tvärtom så erbjuder Juba bra förutsättningar för odling.
Vi hamnar i något som kan liknas vid en stugby. Fina små stugor, stora tält som ska byggas om till stugor står utspridda här och var. En liten pool, några trädgårdsmöbler, välansade rabetter och en liten bar och restaurang i mitten. Flera företag och NGO's bor här i denna lilla oas. Ägarna till restaurangen kommer förbi och hälsar på T, visar sig att han är svensk och vi småpratar. Han driver även restaurang i Wau, en bit upp. Wau är inte lika stort och kommersiellt som Juba men det finns gott om FN personal. Affärerna går bra, lunchen vi serveras är god, hamburgare och potatismos är mitt val. Kyparen tittar lite underligt på mig när jag upprepar min beställning, ja, jag vill ha potatismos till min hamburgare. Jag är svensk, jag måste ha en daglig dos av potatis! Efter lunchen hälsar vi på den tama antilopen Nigel och kör vidare till en anna lodge där företag som PAE håller till. Ännu en pool och en bar. Avslappnad stämning, det känns som att vi befinner oss på en resort. Verkligheten utanför är dock en helt annan.
Vi avslutar på Afex, ett amerikanskt företag som specialiserar sig på camp support. De håller till nere vid Nilen. Samma stugor, rigorös säkerhetsrutin innan vi ens kommer in och hälsar på L och hans fru. L är föredetta polisman från Sydafrika. Eftersom barnen är utflugna så har även hans fru följt med. Vi sitter under ett mangoträd vid floden och dricker en kall öl. Gårdagen var händelserik då George Clooney var på besök och Ls fru visar bilder. Jag grämer mig att jag missat denna chans. Tydligen är George Clooney FN talesman för Darfur och är nu på resa runt om i Sudan. L försäkrar att han var väldigt trevlig, inga kändisolater utan en normal prick med sinne för humor.
När vi är klara visar klockan halv sex och det är dags att ta sig tillbaka. Vägen går genom slum, en härsken doft från ett närliggande slakteri hänger i luften. Plåtskjul avlöser varandra och innanför provisoriska staket skymtar kvinnor som tvättar och små barn som springer omkring.

Wednesday, October 6, 2010

Mer från Juba

Vi besöker Världsbanken idag. De har ett kontorskomplex bakom höga murar utkanten av Juba. Kontoren är fräscha, nya och utanför är rabatterna välansade. Det finns ett annex med två stora flatscreen TV och mjuka soffor för personalen att koppla av i. Deras bostadshus finns också inom området, det är trevliga tvåvåningshus, som pyttesmå Town Houses med kök och kombinerat vardagsrum på bottenvåningen och sovrum och toalett på övervåningen. Färgen på fasaden är nymålad, allt ser förhållandevis fräscht ut, i alla fall för att vara här i Juba. Vi pratar med en anställd, han känner lite missmod inför stundande folkomröstning, säger att registrering inte har börjat än, hur ska folk kunna rösta ens? Exilsudaneser kommer tillbaka för att försöka bygga upp sitt land men det går långsamt. Man får börja på nytt igen efter att inbördeskriget upphörde. De flesta av ministrarna och högt uppsatta regeringspersoner har alla sina familjer utomlands, Europa, USA, Uganda, Kenya. Det finns inga skolor som erbjuder tillräcklig utbildning här i Juba, läget är fortfarande alltför fattigt. Han hoppas att fler och fler ska återvända, tillsammans kan de börja att återuppbygga Södra Sudan.
Utanför Världsbanken pågår vardagen. Det finns några vägar som har asfalt men de flesta är grusvägar med enorma hål efter våldsamma regn. Vår SUV tar sig mödosamt fram, längs med gatorna går, sitter, ligger folk. Endel har riktiga hus, tvätt hänger på tork på staketen. Getter och kor travar förbi på väg mot nytt bete. Längs vägarna ser man kåkstäder, små skjul eller ibland bara några tygstycken som hänger över några plåtbitar, någons hem. Små barn springer utanför och vinkar. På kvällarna blir det alledeles svar, ingen gatubelysning finns längs dessa småvägar, hur folk hittar hem har jag ingen aning om. Eftersom det inte finns något avlopp så svämmar vägarna över så fort det regnar kraftigt.
Flertalet hjälporganisationer finns etablerade i Juba samt FN, World Food Program, UNICEF, UNHCR, UNDP och UNOPS. Man försöker sponsra diverse projekt för att förbättra infrastrukturen men det går långsamt. Korruption är ett vanligt inslag som i många andra fattiga länder.

Hälsningar från Juba

Det blåser och regnar och en behaglig temperatur råder här i Juba. Igår åskade det och jag blev alldeles förtjust, åska har vi inte så ofta i Dubai.
Vi mellanlandade i ett behagligt, regnigt Nairobi och landade i ett betydligt varmare och soligare Juba. Dagarna har spenderats runt på våra olika camps samt besök hos klienter. Idag hägrar ännu ett möte innan min kollega och väninna åker tillbaka till Dubai och jag är kvar i några dagar till.
Igår eftermiddag hade vi chansen att besöka CCC igen, Confident Children Out of Conflict. Det är alltid lika fascinerande att träffa Cathy, kvinnan som driver detta shelter för gatuflickor. Med lugn och sansad röst beskriver hon svårigheterna att hantera dessa förvildade flickor. Hon berättar att flickor som förlorat båda föräldrarna är oftast svårare att försöka anpassa till regler. Då deras föräldrar är borta finns det inget som begränsar dem, de har lärt sig gatans hårda regler vad gäller överlevnad, de stjäl, de ljuger och de slåss. Alla har blivit sexuellt utnyttjade och misshandlade, både av föräldrar och av utomstående. Det är sårbara flickor som kommer från samhällets absoluta botten.
När vi kommer på besök sitter flickorna på golvet och leker med lera, med stor koncentration formar de lerklumparna till vackra figurer. En liten flicka med gomspalt sitter som uppslukad i sin egen lilla värld. Hon ska få åka till Nairobi och operera sin gomspalt och hon har gjort en tiara av sin lerklump som hon ska ha på sig och intill tiaran har hon gjort ett flygplan. Ingen vet hennes ålder, Cathy gissar att hon är runt sju, åtta. De andra flickorna springer förtjust runt och vill bli fotograferade. Jag och min väninna har med oss presenter i form av pennor, godis, tandborstar och alla blir förtjusta, ivriga att hjälpa till att plocka undan för att få belönas med lite godis. Fortsättning följer!
Vi tog massor av bilder som jag ska lägga upp så fort jag kommer hem igen!

Saturday, October 2, 2010

Jobbresa till Sudan

Det var ett tag sedan jag var ute och reste i arbetet men nu är det dags igen! Inatt bär det av till Södra Sudan, närmare bestämt Juba. Färden går via Nairobi där vi möts av vår kollega med visum till Södra Sudan och fortsätter sedan mot Juba. Det är min andra resa till Juba och det ska bli intressant att åka tillbaka. I januari hålls omröstningen huruvida Södra Sudan ska bilda en självständig stat eller om de ska fortsätta tillhöra Khartoum. Många fruktar våldsamheter och mycket av vårt arbete står just nu still i väntan på vad januaris omröstning för med sig. Jag ska även passa på att besöka CCC, Confident Children out of Conflict som jag skrev om i mars. Väl mött i Sudan om några timmar!