Wednesday, October 6, 2010

Hälsningar från Juba

Det blåser och regnar och en behaglig temperatur råder här i Juba. Igår åskade det och jag blev alldeles förtjust, åska har vi inte så ofta i Dubai.
Vi mellanlandade i ett behagligt, regnigt Nairobi och landade i ett betydligt varmare och soligare Juba. Dagarna har spenderats runt på våra olika camps samt besök hos klienter. Idag hägrar ännu ett möte innan min kollega och väninna åker tillbaka till Dubai och jag är kvar i några dagar till.
Igår eftermiddag hade vi chansen att besöka CCC igen, Confident Children Out of Conflict. Det är alltid lika fascinerande att träffa Cathy, kvinnan som driver detta shelter för gatuflickor. Med lugn och sansad röst beskriver hon svårigheterna att hantera dessa förvildade flickor. Hon berättar att flickor som förlorat båda föräldrarna är oftast svårare att försöka anpassa till regler. Då deras föräldrar är borta finns det inget som begränsar dem, de har lärt sig gatans hårda regler vad gäller överlevnad, de stjäl, de ljuger och de slåss. Alla har blivit sexuellt utnyttjade och misshandlade, både av föräldrar och av utomstående. Det är sårbara flickor som kommer från samhällets absoluta botten.
När vi kommer på besök sitter flickorna på golvet och leker med lera, med stor koncentration formar de lerklumparna till vackra figurer. En liten flicka med gomspalt sitter som uppslukad i sin egen lilla värld. Hon ska få åka till Nairobi och operera sin gomspalt och hon har gjort en tiara av sin lerklump som hon ska ha på sig och intill tiaran har hon gjort ett flygplan. Ingen vet hennes ålder, Cathy gissar att hon är runt sju, åtta. De andra flickorna springer förtjust runt och vill bli fotograferade. Jag och min väninna har med oss presenter i form av pennor, godis, tandborstar och alla blir förtjusta, ivriga att hjälpa till att plocka undan för att få belönas med lite godis. Fortsättning följer!
Vi tog massor av bilder som jag ska lägga upp så fort jag kommer hem igen!

2 comments:

  1. Jag blir mållös,, vilka möten och jag misstänker att dessa erfarenheter lätt etsar sig fast på ögonhinnan. Utsatta, ensamma barn som utnyttjas det är svårt att förstå och föreställa sig deras liv. Det är antagligen ingenting i jmf. med "mina skolbarns" liv, relativt tryggt men fattigt.

    Ser fram emot att läsa mer om din resa och erfarenheter.

    Kram

    ReplyDelete
  2. Man blir tårögd när man tänker på dessa flickor.
    Världen är så orättvis!

    Väntar på bilder från resan/ Kram

    ReplyDelete