Tuesday, October 25, 2011

Tack!!!

Tack alla fina som kommenterat mitt forra inlagg! Det ar sa fantastiskt att lasa uppmuntrande kommentarer och mail! Jag kanner mig sa tacksam!
Som flera sa mycket riktigt markt sa har det pagatt en langre tid. Jag har i alla fall bestamt mig for att saga ifran, konstruktiv kritik tar jag sjalvklart men inga ogrundande pahopp. Sa pa torsdag ska jag prata med var HR Director. Sen far vi val se vad som hander. Det kandes i alla fall bra att visa var gransen gar.
Denna veckan har borjat hektiskt, vi samlades en grupptjejer i vart compound i sondags och spelade Bunko. Ett spel som tydligen ar vanligt i USA. Man sitter fyra personer runt tre olika bord. Tre tarningar ska slas och forst spelar man om ettor och sedan tvaor osv upp till sexor. Paminde lite om yatzy fast anda inte. Roligt var det och vi drack vin till och pratade. Igar var det dags for SPA igen hos grannen, ocksa det med vin och snacks (ja, jag vet, ibland tycks det som att jag inte gor annat an dricker vin) och ikvall ar det sushibuffet med basta kompisen som snart aker tillbaka till Sverige efter nagra mysiga veckor har i Dubai!
Nar jobbet kanns trogt sa ar det harligt att veta att man har fina vanner runt omkring sig!

Sunday, October 23, 2011

Att vaga ta steget

Min jobbsituation har just nu natt absoluta botten, da snackar vi botten a la Marianergraven i Stilla Havet. Sa djupt man kan komma. Av olika anledningar. For att gora en lang och ganska trakig historia kort, jag trivs inte alls och jag som brukade alska mitt jobb kanner nu mest att jag vill springa darifran.
Jag har darfor borjat leka med tanken att faktiskt borja gora nagot som jag tycker ar roligt! Kanske inte ger storst klirr i kassan men nagot som gor mig glad och som jag kan styra over sjalv. Jag har alltid velat gora nagot av min fotografering, jag ar langt ifran en masterfotograf men skulle vilja agna mer tid at att experimentera och lara mig. Nu har jag ingen ork pa helgerna efter barnkalas, tandlakarbesok, traning eller bara valbehovligt slappande.
Jag har funderat nu hur jag skulle vilja ga vidare men sjalvklart, det innebar ju att jag maste ta det dar jattestora klivet att sluta jobba. Jag som dromde om att fa borja jobba nar vi bodde i Singapore, jag som var beredd att gora vad som helst for att fa ett jobb. Hm...lustigt hur det kan andra sig. Men nar ens jobb inte ger en nagot annat an fler graa har, klump i magen och konstant daligt humor, da ar det val dags att omprioritera. Men jag ar en fegis, jag vet inte om jag vagar satsa. Sa jag far fundera lite till.

Wednesday, October 19, 2011

Veckans citat

Veckans citat kommer fran min dotter (som ar valdigt lik sin far pa manga satt):
"Alla manniskor behover fisa". Ja, kunde val inte sagt det battre sjalv!

Tuesday, October 18, 2011

Spraklexikon for Dubai

De flesta guidebocker har en liten sektion langst bak med anvandbara fraser pa arabiska. Hur man sager godmorgon, tack, raknar, bestaller mat etc. Vilket ar intressant och sakert valdigt anvandbart. Saken ar dock den att de som arbetare inom servicesektorn i Dubai antingen kommer fran Indien, Pakistan, Filippinerna, Bangladesh eller Sri Lanka. Och man kan se vissa tendenser dar en viss nationalitet dominerar inom vissa yrkesgrupper.
Taxichaufforerna ar oftast fran Indien eller Pakistan, undantag fran Bangladesh eller Nepal och valdigt sallan fran ett arabisktalande land. Sa ska man gora sig forstadd (for ofta ar deras engelska ganska begransad) sa blir det hindi eller urdu.
Servitriser och andra serviceyrken innehas oftast av filippinare. De pratar forvisso valdigt god engelska men vill man imponera kan man alltid slanga sig med nagra fraser pa tagalog.
Myndigheter sasom poliser, immigrationsmyndigher och annat myndigt innehas sjalvfallet av emirater vars engelska varierar. Allt fran inte sa bra till utmarkt. Men man maste inte ta med sin lilla arabiska parlor. Det ar ingen som forvantar sig att en expat ska klacka ur sig nagot pa arabiska, aven om det sjalvklart uppskattas om man sager "hej" eller "tack" pa arabiska av ren artighet.
Eftersom nastan alla som arbetar inom nagon form av serviceyrke INTE ar arabisktalande sa kravs det ju i sin tur att emiraterna pratar engelska for att kunna konversera med affarsbitraden, taxichaufforer och servitriser. Det slog mig att det maste vara markligt att behova prata ett "frammande" sprak i sitt eget land men jag antar att de ar sa vana vid den stora andel expats som finns har att det ar fullstandigt normalt.
Sjalv funderar jag pa att snappa upp nagra anvandbara fraser pa hindi for att forenkla taxiakandet som ibland kan te sig lite hipp som happ.
Fascinerande det har med sprak....!

Thursday, October 13, 2011

Att stanga pannan blodig

Dubai ter sig pa utsidan som varldens mest moderna stad. Hogsta byggnaden, dyraste hotellet, snabbaste bilarna osv. Men mangt och mycket gallande effektivitet och rutiner ar kvar pa medeltiden. Exempelvis sa existerar inte bankoverforingar till leverantorer utan allt betalas med check eller kontant, oftast skickas en chauffor en springpojke for att hamta checkar till olika kontor.
Inte hjalper det heller att manga har valdigt begransad engelska, sa att forklara saker pa telefon kan ta evigheter. I morse forsokte jag forklara hur vi ville ha var layout pa en stor poster. Fotot ar nagot mindre an sjalva postern sa jag forsokte papeka att det ar viktigt att fotot hamnar i mitten, proportioneligt men det var inte helt enkelt. Inte blir det lattare av att personen hela tiden svarar: "Yes madam, ok madam" utan att ens lyssna pa vad man sagt.
Vanligt scenario ar att nar man inleder en forfragan sa ar de otroligt tillmotesgaende och lovar guld och grona skogar. Allt finns, allt gar att leverera och det gors precis nar vi vill. Nar affarer ar i hamn och produktionen ska borja, ja da uppstar alla dessa problem. Plotsligt tar det mycket langre tid att fa det gjort, nagot saknas, oforutsedda handelser osv. Det ar sallan att det blir sa som man kommit overens om. Och det ar man oftast lite beredd pa men det ar anda lika frustrerande att behova ringa hundra samtal for en enda liten grej och sedan blir det anda fel i slutandan!
For att ta en annan historia: For nagra manader sedan rakade jag satta mig pa min Blackberry och foljdaktligen blev det ett litet rumpavtryck sa jag blev tvungen att byta skarmskydd. Nu har det lossnat lite och det har samlats en massa damm mellan skyddet och skarmen sa jag tankte byta ut det igen och passa pa att damma av den. Gick till samma lilla gubbe som gjorde det forsta gangen men blev bryskt ivagskickad, sant kunde de INTE gora. Aven om jag papekade att de hade gjort det redan. Jag ville bara byta ut mitt skarmskydd!!! Nix pix. Nu forlorade jag talamodet med allt damm och gick resolut tillbaka och vips: det gick jattebra att byta skarmskydd. Inga problem madam.
Japp, talamod...talamod!

Sunday, October 9, 2011

Should I stay or should I go?


Att bo i Dubai som expat gar endast om man har ett jobb. Arbetsgivaren sponsrar ett uppehallstillstand/arbetstillstand och blir man uppsagd sa upphor visumet och man har 30 dagar pa sig att lamna landet, forutsatt att man inte hittat nagot annat innan dess. Oftast inte.
Efter att man har fatt sitt arbetsvisum godkant och man har genomgatt nodvandiga medicinska undersokningar sa kan man sedan sponsra sin egen familj, fru och barn och aven hemhjalp. Visumet galler i tre ar och efter det far man ga igenom samma procedur igen. Visar det sig att man har HIV, hepatit eller har droger i blodet sa blir det fangelse och sedan deporteras man. Tuffa tag med andra ord. Enligt Gulfnews sa har antalet HIV smittade bland nyanlanda expats fran framst Sydasien okat och man uppmanar nu folk fran dessa lander att gora en medicinsk undersokning innan man ens soker om arbetstillstand i Emiraten.
For svenskar och de flesta vasteuropeer ar det lite enklare da man kan vistas i landet i 30 dagar utan visum. Efter denna tid maste man antingen ansoka om forlangning vilket kan ta en hel dag eller sa brukar de flesta aka till narliggande lander for en dag eller tva for att automatiskt fa ett nytt inresedatum.
En vanlig destination for en s.k "visa run" ar Kish island, en o som tillhor Iran och som det ar hyfsat billigt att flyga till. Manga hembitraden brukar aka dit istallet for att aka hem eftersom det ar ett dyrare alternativ. Det finns inte sa mycket att gora pa on, de flesta som aker dar gor det just for att vanta pa nytt visum. Hur det kommer sig att just Kish blivit en san fristad vet jag faktiskt inte, ska ta reda pa det!
Vi har precis gatt igenom var fornyelse av visum. Eftersom maken arbetar pa ett sant stort foretag sa har de en egen visumavdelning dar man lamnar in papper och sedan far man ga till ett litet rum for att ta blodprov. Resultatet tar tva dagar och sedan tar det ungefar en vecka innan ens visum blir klart.
Eftersom min man ar min officiella sponsor sa kravs det for de mesta aktivieter (ordna telefonabonnemang, resa utomlands, skaffa korkort exempelvis nar jag reste till Sudan och Afghanistan och Pakistan ) ett brev, ett s.k. No Objection Letter dar min sponsor (i detta fall maken) tillater mig att oppna telefonabonnemang, resa etc. Kanns valdigt forlegat men utan detta brev sa far man inte gora sa mycket.
Att forlora jobbet kan ga ganska snabbt sa egentligen ar 30 dagar inte alls lang tid om man ska flytta tillbaka till sitt hemland och ordna med flytt och forsaljning av mobler och annat. Men sadana ar reglerna.

Thursday, October 6, 2011

Informationsflode

Nar vi bodde i Sverige arbetade jag for en stor statlig institution. Allt var organiserad intill minsta detalj. Vi fikade en gang pa morgonen och en gang pa eftermiddagen, pa klockslaget. Allt skedde enligt val invanda regler och principer. Det fanns intranat, informationsbrev, nyhetsbrev, kurser, utskick och allt mojligt for att halla medarbetare uppdaterade med vad som forsiggick inom organisationen. En platt organisation. Alla ar delaktiga. Ibland tyckte man att dessa mail och utskick var lite onodiga men det kandes pa nagot satt bra att vara inkluderad. Aven om man inte satt i ledningsgruppen sa kandes man som en viktig del i organisationen och darmed berattigad till information.
Dubai ar helt annorlunda och atminstone vart foretag. Manga foretag ar internationella med sina huvudkontor i Europa eller USA och jag antar att de bar med sig sina internrutiner hit men for oss som ar ett lokalt foretag med ickeeuropeisk chef sa galler det inte var organisation. Vi ar bara runt 25 personer pa kontoret sa ett litet sondagsmote (arbetsveckan stracker sig fran sondag till torsdag) skulle enkelt kunna hallas utan att folk ens behovde lamna sina skrivbord. En liten uppdatering om vad som forsiggar, vilka projekt som ar pa gang, vad respektive avdelning pysslar med. Dels for att underlatta kommunikation samt for att det okar gemenskapen om man vet lite vad ens skrivbordsgrannar sysslar med. Nagot sadant existerar inte alls. Jag tror vi har haft personalmote tre ganger pa de tre aren som jag jobbat har. Det dar med facket existerar ju inte alls. Fragor vi tar upp ar: personlig hygien, after work (fortfarande svart att organisera) vad som galler nar man tar ut sin semester etc. Inte sa mycket vad som forsiggar i rent jobbmassigt. Folk lamnar foretaget, nya tillkommer men ingen information om detta, det far man hora mest pa omvagar. Projekt blir stillastande, nya projekt tillkommer men ingen informerar. Som jag tidigare skrivit sa finner jag det bade frustrerande och korkat. Varfor vill man inte inkludera sina medarbetare i kommunikation? Underlattar det inte nar folk vet vad som ar pa gang? Jag vet inte om var chef ar radd att vi ska ta over foretaget om vi rakar veta lite for mycket! I endel kulturer verkar det vara ganska vanligt dock, medarbetare ska inte veta mer an vad de behover och ibland vill de inte det, da far man ju okat ansvar, sa hemskt! Min chef stirrar oforstaende pa mig nar jag foreslar sondagsmoten eller veckobrev. Varfor ska man krangla till saker nar folk kan prata med varandra anda? Problemet ar ju att man gor inte det. Och prata om vadda? Saker man inte vet? Knepigt det dar...!

Wednesday, October 5, 2011

Hosten ar har

Det gar mot svalare tider aven i Dubai. Dagstemperaturen ligger fortfarande pa runt 40 men pa kvallen ar det svalare och vetskapen om att det snart blir behagligt aven under dagen gor det mera uthardligt. Havet ar varmt, sakert narmare 35 grader, som att bada i ett badkar.
Just nu saknar jag hosten i Sverige. Fallande gula lov, svampskogar och frisk luft. Varje arstid har sin tjusning. Hosten innebar en nystart. Nytt skolar, nya utmaningar.
Min chef, Galna Tanten (GT) ar varre an vanligt i sin galenskap och det satter sin pragel pa det mesta just nu. Trottsamt, jag langtar nastan tillbaka till mitt statliga jobb dar det fanns rutiner for det mesta. Jobbmassigt kanns allt som "on hold". Fortfarande frustrerande.
Imorgon vantar utgang till the Yacht Club med goda vaninnan och pa fredag ska jag pa min (i livet) tredje brunch pa The Polo Club. Efterat blir det lite bad, man lar ju flyta som en kork.

Saturday, October 1, 2011

Boras djurpark



Nar vi var hemma hann vi traditionsenligt med ett besok pa Boras djurpark. Dar har jag tillbringat manga skolresor och somrar som barn och nar jag fick egna barn var det sjalvklart att besoka djurparken atminstone en gang varje sommar. Forra aret askade det och sporegnade, i ar var det inte battre och kallt var det ocksa. Det hindrade inte barnen fran att springa runt och titta pa alla djur. Vi hann med fikastund och barnen var inne i barnens zoo och halsade pa kaniner, far och killingar.
Jag gillar Boras djurpark, kanske mest for att den har sa manga minnen med sig. Hur manga regniga skolutflykter har man inte knallat omkring dar, med medhavd matsack som skulle atas medan regnet vrakte ner.
Det basta zoo i sarklass ar annars Singapore zoo som ar en upplevelse! Efter det kanns det svart att hitta nagot som ens kommer i narheten av den fantastiska park!
Dagen avslutade med obligatorisk lek i lekparken innan vi atervande hem till Kinna.