Thursday, October 6, 2011

Informationsflode

Nar vi bodde i Sverige arbetade jag for en stor statlig institution. Allt var organiserad intill minsta detalj. Vi fikade en gang pa morgonen och en gang pa eftermiddagen, pa klockslaget. Allt skedde enligt val invanda regler och principer. Det fanns intranat, informationsbrev, nyhetsbrev, kurser, utskick och allt mojligt for att halla medarbetare uppdaterade med vad som forsiggick inom organisationen. En platt organisation. Alla ar delaktiga. Ibland tyckte man att dessa mail och utskick var lite onodiga men det kandes pa nagot satt bra att vara inkluderad. Aven om man inte satt i ledningsgruppen sa kandes man som en viktig del i organisationen och darmed berattigad till information.
Dubai ar helt annorlunda och atminstone vart foretag. Manga foretag ar internationella med sina huvudkontor i Europa eller USA och jag antar att de bar med sig sina internrutiner hit men for oss som ar ett lokalt foretag med ickeeuropeisk chef sa galler det inte var organisation. Vi ar bara runt 25 personer pa kontoret sa ett litet sondagsmote (arbetsveckan stracker sig fran sondag till torsdag) skulle enkelt kunna hallas utan att folk ens behovde lamna sina skrivbord. En liten uppdatering om vad som forsiggar, vilka projekt som ar pa gang, vad respektive avdelning pysslar med. Dels for att underlatta kommunikation samt for att det okar gemenskapen om man vet lite vad ens skrivbordsgrannar sysslar med. Nagot sadant existerar inte alls. Jag tror vi har haft personalmote tre ganger pa de tre aren som jag jobbat har. Det dar med facket existerar ju inte alls. Fragor vi tar upp ar: personlig hygien, after work (fortfarande svart att organisera) vad som galler nar man tar ut sin semester etc. Inte sa mycket vad som forsiggar i rent jobbmassigt. Folk lamnar foretaget, nya tillkommer men ingen information om detta, det far man hora mest pa omvagar. Projekt blir stillastande, nya projekt tillkommer men ingen informerar. Som jag tidigare skrivit sa finner jag det bade frustrerande och korkat. Varfor vill man inte inkludera sina medarbetare i kommunikation? Underlattar det inte nar folk vet vad som ar pa gang? Jag vet inte om var chef ar radd att vi ska ta over foretaget om vi rakar veta lite for mycket! I endel kulturer verkar det vara ganska vanligt dock, medarbetare ska inte veta mer an vad de behover och ibland vill de inte det, da far man ju okat ansvar, sa hemskt! Min chef stirrar oforstaende pa mig nar jag foreslar sondagsmoten eller veckobrev. Varfor ska man krangla till saker nar folk kan prata med varandra anda? Problemet ar ju att man gor inte det. Och prata om vadda? Saker man inte vet? Knepigt det dar...!

4 comments:

  1. Mitt i prick! Nu är ju inte jag direkt involverad i daglig verksamhet, utan lite vid sidan om. Men,,du har så rätt. Dock skulle jag nog säga, undra om inte vi svenskar har en verkligt välorganiserad, planerade, strukturerat arbetsliv, organisationer och arbetsmetoder mm.?

    På Filippinerna, där vi har lokal personal. När man/vi kallar till möten, då förväntas det vara något verkligt speciellt.. Personalen vår skulle nog inte uppskatta veckomöten eller uppföljningsmöten osv. Att respektera dead lines,, det ska vi inte prata högt om. hm..

    Sen så kom vi till Malaysia och har lokala och utländska arbetstagare, hm.. Nä, det skiljer sig inte från grannlandet..

    Trots att L. har det ganska förspänt då han pratar flytande bahasa och taglog, samt bott ca 10 resp 7 år i dessa länder som vi verkar i nu, erfar vi ständigt dessa saker som du pekar på, som att ha möten kan t.om ses som ineffektivt. Inskolning, existerar inte, personal förväntas vara jobb ready direkt osv..

    Att då införa nya saker som inskolningsprogram med handledare, det får man argumentera sig för, rejält.

    Pia, jag hoppas saker och ting ska rätas ut för din del. Jag kan förstå att det är jättejobbigt att inte se helheten om vad som skett, sker och ska komma att ske på ens företag.

    Ska du iväg på jobbresan snart?

    Kram

    ReplyDelete
  2. Katarina: Skont att hora att jag inte ar ensam om att kanna frustration! Jag tror ibland att vi ar lite for organiserade kanske i Sverige, allt ar planerat in i minsta detalj men jag foredrar nog detta hellre an att allt gar hipp som happ! Jag tanker pa ansvaret man har gentemot anstallda och kunder nar man erbjuder tjanster, visst vill man leverera hog kvalitet och veta att de anstallda presterar sitt basta och har fatt traning!
    Det verkar vara ett fenomen som inte existerar bara i Mellanostern!
    Ja, jag hoppas det samma, ibland trottnar jag dock pa att banka huvudeti vaggen hela tiden men efter ett tag sa blir jag "pa hugget" igen. Framst tycker jag att det ar lite respektlost att behandla sina medarbetare som mindre vetande, som att de inte kan hantera viktig information. Och det ar forvirrande!
    Jag haller tummarna att min resa blir av, den har skjutits upp till slutet av manaden men som vi alla vet sa hinner saker och ting andra sig manga ganger innan dess!
    Kram!!!!!

    ReplyDelete
  3. Ja tänk vad olika det kan se ut runt om i välden och olika arbetsplatser! På vår arbplats så har vi på min avdelning veckomöte. Vi är ju en rel liten arbplats ändå, och min avdellning är väl typ 12-15 pers och på veckomötena tas upp allt mellan himmel och jord, info om nån ny boende ska tas in, rutiner om nåt behöver ändras, info om vad som händer i övriga huset eller inom M:hamns stad i stort, insamlingar om nån fyller jämt eller går i pension, festplanering mm mm mm Bra tycker vi!!

    ReplyDelete
  4. Ninni: Det dar later toppen! Man vill ju kanna sig delaktig i saker, aven om det inte beror en direkt. Det som gor mig mest irriterad ar att det verkar som att folk som inte sitter i toppen inte raknas. Men det ar val dar svenskheten visar sig i en. Mina indiska och filippinska kollegor reagerar inte alls lika starkt utan kan tvartom tycka att det ar ganska skont.
    Kram!!!!

    ReplyDelete