En dag med pappa

Morgonen borjar med att det ringer pa dorren, klockan 8 kommer hemtjansten. De far upp pappa ur sangen och medan han gor sig i ordning sa kokar hemtjansten grot. Pappas rost hors fran toaletten: "Sa fort det borjar koka sa maste du skruva ner varmen", "glom inte att rora om i groten hela tiden". Hemtjansten svarar ja pa allt. Pappas frukost bestar av ragmjolsgrot, rororda lingon och mjolk. Sedan blir det kaffe och en liten smorgas vid tio. Lunch blir det klockan halv ett. Nu nar jag ar hemma har jag laddat upp med matratter som ska frysas in. Pappa sitter och tittar nyfiket. "Oj da har du vitlok i, det tycker inte jag om". Jag ignorerar honom och pressar en klyfta till. Han papekar alltid att han inte gillar vitlok, anda ater han som en hast nar det val serveras. Han far for sig saker.

Nar vi sitter vid koksbordet blir jag uppdaterad om de senaste handelserna i bygden. Nagon som har dott (tyvarr ar det alltid aterkommande samtalsamne, vem som dott). Ja, svarar jag. Det var ju flera ar sedan. Pappa blir lite konfunderad, hade han redan berattat det. Laser du nyheterna pa natet undrar han. Ja det gor jag ju. Sa jag har battre koll pa vad som hander an pappa men anda sa fortsatter han att beratta. Det finns alltid nya saker att ondgora sig over, trangselavgiften i Goteborg till exempel. Det liknar ju ingenting!

Det ar den kallaste manaden pa mannaminne. Jag fryser och far kopa mig ett par nya oronmuffar. Pappa sitter och tittar pa termometern: "Nu ar det fanimej minus 10!" ropar han fran koket. En stund senare:" Nu har det gatt upp till minus tolv!". Och sa fortsatter det. Pa dagen ar det tvartom:"Oj da nu ar det bara minus 6 ute". "Titta nu ar det minus 3, det gar at ratt hall minsann".

Pappas ororlighet gor att hans invanda rutiner ar valdigt viktiga. Ibland blir det lite val nitiskt. Och ibland far man instruktioner till allt, fran hur man ska skolja ur en konservburk till hur soporna ska fordelas. Men det ar hans varld, hans trygghet, det han kan ha nagon form av kontroll over. Sa jag skoljer ur konservburkar och later mjolkpaketen torka i flera dagar innan de trycks ihop till sma fina paket for att sedan sopsorteras.

Pa eftermiddagen dricker vi lite kaffe, jag springer over till bageriet och koper pappas favoritkaka: kolabatar. Kolabatarna har blivit mindre i storlek med aren men dubbelt sa dyra. Pappa mumsar och smaskar. Han har aldersdiabeter men "man maste ju unna sig lite ibland, man kan ju anda inte leva tills man ar 150" sager han ofta och skrattar lite.

Vid sextiden ar det middag (eller kvallsmat som vi sager hemma). Och vid niotiden ar det dags for en liten smorgas och ett glas mjolk innan hemtjansten kommer igen och hjalper pappa i sang. Han brukar sova gott om natten och tur ar val det. Snart hors ljudliga snarkningar fran sovrummet. Klockan atta dagen efter ringer det pa dorren igen.