En liten overraskning

Som jag namnt tidigare sa brukar vara sydafrikanska kollegor ga ner till havet efter arbetsdagens slut och fiska med spjut. Fiskbestandet ar valdigt rikt har da det inte varit sakert att vistas nere vid kusten innan. Haromkvallen kom en av dem med en tallrik grillad hummer och vitloksbrod. Det var sanslost gott!

Alla har ar sa otroligt trevliga. Igar fick jag tva vackra snackor som de hittat i havet och sedan polerat upp dem.

Hela gardagen var jag ute pa faltet. Vi fardades i en African Union militarkonvoj, satt och skumpade dar bak medan vi i langsamt takt rorde oss utanfor det skyddade omradet. Sakerhetslaget ar mycket battre och langs vagarna ser man lokalbefolkning. De bor i talt donerade av FN eller sa bor de i hyddor av plast, grenar, tygbitar, vad de kan ha hittat. Dessa sma hyddor ger inte mycket skydd i sandstormar. Det ar varmt och blasigt och overallt fin sand som letar sig in overallt. Kvinnor vandrar omkring i sina fargglada abayor och schalar och vi passerar asnekarror med glatt vinkande barn. De ugandiska soldaterna som eskorterar oss ar artiga men bjuder inte direkt in till konversation.

Under gardagen rapporterades utgaende eld fran en av vara sites, sa dagens utflykt dit ar installd pa grund av sakerheten. Strommen gar titt som tatt i vart lager.

I den ugandiske doktorns rum har kliniken oppnat och han har endel att gora. Mestadels smaskador i arbetet. Pa kvallen sitter han utanfor och roker och tittar ut mot havet.
Efter arbetsdagens slut sa brukar alla samlas for att spela fotboll. Det finns som sagt inget annat att gora har. TV apparater finns pa vissa platser dar man kan samlas och se pa fotboll ibland annars haller folk sig i sina rum, eller talt for vissa. Eftersom vi fortfarande har problem med bostader sa bor vara ugandiska arbetare i talt men forhoppningsvis ska det snart losa sig. De klagar dock inte trots att villkoren inte ar de basta.

Imorgon ar det dags att atervanda till Nairobi. Blir lite som att komma tillbaka till civilisationen!

Att resa i jobbet

Att resa i jobbet har alltid varit min drom. Lite speciellt, bo pa fina hotell, flyga kors och tvars, ata middagar med klienter, se nya platser.
Nar jag jobbade pa statlig myndighet i Sverige sa fick jag resa till Gotland. Det var roligt, flyga litet flygplan till Visby, bo pa hotell. Det kandes lyxigt.
Min forsta affarsresa med nuvarande foretaget i Dubai gick till Kabul. Tidigt pa morgonen flog jag fran Dubai med Pamir Air, ett tajikiskt bolag dar det inte serverades nagon mat men daremot hade man lotteri med boardingkortet och man kunde vinna pengar. Stewarden gick runt med en fet sedelbunt och det drogs boardingkort ur en pase. Pa den tiden sa var fortfarande gamla KAIA (Kabul International Airport) i bruk och det var rorigt varre. Det kandes helt overkligt att kora runt pa Kabuls gator bland folkvimmel, pakistanska (ja, det finns en hel dros av dem) bussar, gamla taxibilar, asnekarror och ISAF-tanks. Boendet blev i vart compund, en prefabricated container. En liten 20 fots kontainer som man kan bo i. Litet (betoning pa litet) badrum samt ett rum med sang, garderob och litet skrivbord. Det var svinkallt i Kabul den varen och jag sov med kladerna pa. Nasta tva besok blev ocksa till Kabul. Sista gangen fick jag ett lite storre rum som faktiskt hade varme.
Forsta resan till Sudan var lika intressant. Jag blev nekad visum till Khartoum och fick flyga via Nairobi och darifran till Juba, numera huvudstad i republiken sodra Sudan. I Sudan drev vi tidigare ett gasthus sa resande fran Dubai fick bo sma stugor. Dessa stugor hade sett sina basta dagar. Vaggarna flagnade, golvet buktade och pa vissa stallen var det stora hal. Badrummet lamnade mycket att onska. I ena rummet fungerade inte AC:n och i andra gick inte toaletten att spola. Alltid nagonting.
Mitt rum i Mogadishu ar nog det renaste och finaste. Nog for att jag delar badrum med tva andra men vem bryr sig? Det som ar viktigt ar att trots flagnade vaggor och igenkorkade toaletter sa ar vart boende hundra ganger battre an vad lokalbefolkningen anda har.
Maten ar en annan upplevelse. I Afghanistan hade vi lyckan att ha ett eget bageri inom vart compound sa vi kunde ata croissanter och brod varje dag, nybakat. Utbudet av mat var bra, nagra olika ratter att valja mellan och en rejal frukost med stekt agg, korv och bacon. Dessutom kunde man alltid ga ut till en av de otaliga restaurangerna i Kabul, som gommer sig bakom stora jarndorrar. Det ar forvanansvart vilket uteliv det anda finns dar. I Juba finns det ocksa flera restauranger av god standard och aven barer. I Juba grillade vi alltid och det var inget storre fel pa maten, om an lite enformig kanske. Har i Mogadishu ar det lite annorlunda, brod med sylt eller jordnotssmor, flingor. Till lunch och middag ar det alltid ris, sonderkokt pasta med odefinierbar sas samt kycklinggryta/kottgryta. Det smakar ungefar lika dant. I dag fick vi efterratt, aprikoser. Det ar inte latt att handla farska varor. Man gar inte ut pa marknaden i Mogadishu och koper det som fattas. Det mesta skickas som torrgods fran Dubai och endast vissa saker som kott och kyckling inhandlas lokalt. Jag ska inte klaga, om fem dagar ar jag tillbaka hemma medan mina kollegor ar detta som vardag i flera manader i strack.

Bildkavalkad

Liten bildkavalkad. Bilderna inte av basta kvalitet men visar lite av omgivningen. Tva bilder pa mitt lilla rum samt stranden vi besokte idag. Det finns en jattevacker strand med mycket fisk alldeles nedanfor vart camp. Sedan besokte vi nagra projekt och hann aven med att halsa pa en av vara klienter. Oversta bilden visar Mogadishu flygplats!

Ankomst Somalia

Efter en behaglig resa med Emirates till Nairobi hamtades jag av var alltiallo/chauffor Steve i Nairobi. Vi har traffats forr, Steve ar den som ordnar visum, koper biljetter, ordnar overnattning samt en del annat ocksa. Han ar en glad och trevlig man med en son som precis avslutat juristutbildningen och en som ar lite mindre. Trafiken ar ganska ok denna lordagkvall och vi stannar till vid en mack for att kopa grillad kyckling och nagra ol. Steve ska lamna av mig i var foretagslagenhet och sedan tillbaka for att hamta nagra andra som ska till Somalia.
Lagenheten ligger i ett lugnt bostadsomrade, det ar ett inhangnat lagenhetskomplex. Tre rum och kok samt ett vardagsrum. Jag gor mig hemmastadd, internet funkar inte. Ater lite torr kyckling, sippar pa min ol innan det ar laggdags. Klockan halv fyra ringer mobilen och Steve hamtar mig halv fem. Klockan fem ar vi ute vid Kenyatta airport igen och det ar smockfullt av manniskor. Halva Somalia verkar vara pa vag hem igen. Med tusen vaskor. Kon gar i snigelfart och snart meddelas det att planet ar fullt och vi alla kommit forsent till check in. Det ar sakert ett trettiotal manniskor som vantar, allmant kaos utbreder sig och jag och min kollega fran Dubai (som halsat pa sina foraldrar i Nairobi over helgen) ser lite forvirrat pa varandra. Vad ska vi gora? Efter over en timme sa far vi av nagon mirakulos anledning ga ombord planet och tilldelas de sista platserna. African Express flyger Mogadishu, Hargeisa, Dubai. Jag tycker synd om de stackare som suttit dar sedan klockan sex och en och en halv timme efter ordinarie avgangstid sa lyfter vi. Jag har lyckats hamna i business. Satena ar grona och skyltar pa italienska avslojar att det har maste ha varit ett gammalt Alitaliaflyg innan det bytte ytterklader till African Express. Nastan alla ar uteslutande somalier, en grupp turkiska hjalparbetare och sa nagra vasterlanningar. Vi flyger in over havet som ser inbjudande ut. Flygplatsen ligger precis vid vattnet och snart ar vi ute i den dammiga varmen. Det rader kaos pa flygplatsen, folk skriker och drar i oss. Tillslut sitter vi i bilen pa vag till vart camp, som ligger inte langt fran flygplatsen och med havsutsikt! Det rader febril verksamhet, sondag ar vanlig arbetsdag, precis som i Dubai. Ut pa faltet for att inspektera projekt och sedan tillbaka for lunch.
Jag har fatt ett fint rum, det ar stort och rent och ett sprillans nytt kyskap bars in, tekokare samt vattenflaskor som bor racka i en manad. Jag delar hus med chefens son samt den nye ugandiske lakaren. Egentligen ar detta sjukstugan, men eftersom vi har lite ont om boende sa far det duga som tillfalligt boende. Jag ar nojd.

Vi hors igen om en vecka

Lagger ut annu en bild pa Burj Al Arab i morkret! Igar hade jag min sista fotokurs, vi ovade portrattfotografering och jisses vad mycket det var att tanka pa1 Bra tips som jag aldrig skulle ha tankt pa annars! Kommer att sakna kursen, det kanns som att jag lart mig sa mycket men jag behover forstas ova mer. Det finns just nu valdigt lite tid till fotografering men det blir det forhoppningsvis en andring pa snart. Min jatteduktiga kursledare Helen hade dessutom gjort jattegoda semlor som jag smallde i mig pa nolltid!
I eftermiddag tar jag Emirates till Nairobi och stannar dar over natten for att imorgon bitti flyga vidare till Mogadishu. Min security clearance ar gjord sa det sakert ga bra nar vi landar dar. Sedan blir det besok pa vara olika projekt, vilket ska bli intressant. Det ar forst nar man varit pa "site" som man kan forsta hur det hela gar till samt se vilka dagliga hinder var personal mots av och som bidrar till att sakta ner arbetsgangen. Sakerheten ar inte den basta sa ibland maste arbetet avbrytas och pa grund av undermalig och ibland inte ens existerande infrastruktur sa tar allt mycket langre tid an vad det skulle gjort i ett mer utvecklat land. Dar for ar det bra att se sant har med egna ogon. Jag hoppas jag far tid att blogga lite nasta vecka, har tagit med min lilla kamera for egentligen ar det forbjudet att fotografera. Pa aterhorande!

Packa vaskan igen

Det ser ut som att det ar dags att packa vaskan igen, denna gangen med jobbet till Kenya och Somalia. Tanken ar att jag ska narvara vid ett mote med FN (var klient) och sedan se hur vara projekt ligger till i Somalia. Intressant ska det bli, haller tummarna att det blir av!

Dagens ungdom

Trodde aldrig jag skulle klacka ur mig en san sak men vad annat ska man saga? Kommer hem fran jobbet och finner sonen, snart 9 ar, sittandes framfor Playstation 3. Han spelar online med sin kompis. Kompisen bor tre hus bort. For att vara sakra pa att de verkligen hittar varandra online har han skype igang och de sitter och ropar och guidar varandra genom spelet.
Samtidigt ar jag anda glad over hur enkelt de hanterar dagens moderna teknik. Skype, spela online, chatta pa Facebook, helt normala grejor for en 9 aring!

Borta bra men hemma bast

Man aker hem och sa aker man hem igen! Det ar sa det kanns, hem till Sverige och mamma och pappa och sedan tillbaka hem till maken och barnen! Sa lyckligt lottad man ar som har tva hem! Resan till Kopenhamn gick som en dans men sa blev vi forsenade till gate och jag blev lite svettig. Hade sedan mindre an en halvtimme pa mig att hamta bagage och checka in igen till Stockholm. Planet var i stort sett fullt sa jag stod och hackade vid gaten och vantade pa att fa besked om jag kom med eller inte. Sista platsen fick jag och sa kunde man pusta ut! I Stockholm var det kallt och sno. Jag motte upp vaninnan S och vi hade fredagsmys medan kylan lade sig over huvudstaden. Dagen efter gick jag en liten shoppingrunda i stan, forbi Hotorget och in pa NK en svang. Sedan lunch med vaninnorna hemifran. Ovarderligt att halla kontakten med vanner fran forr! Pa kvallen bar det ivag till Sturehof med nasta tjejgang, vi at gott och satt sedan och pratade till sent. Pa sondagen kom jag med ett tidigare flyg till Goteborg och sedan blev det sondagsmys med mamma och pappa. Pappa ar hemma fran sitt temporara avlastningsboende. Under veckan lagade jag mat, fixade och donade hemma, hann med en tur till Boras med mamma for lite lunch och shopping. Hann ga igenom Kinna ett antal ganger (det finns en KappAhl och en Lindex och lite andra smabutiker). Pa torsdag morgon tog jag forsta flyget ner till Kopenhamn och satt sedan och vantade pa att fa flyga vidare till Dubai. Vad jag missat var att det nu ar vinterlov hemma i Sverige. Varenda kotte verkade vara pa vag soderover och flyget blev fullt. Jag fick glatt uppsoka harbarge for natten. Vanligtvis kan man stanna pa Emirates s.k crew hotels, aven om maken inte ar narvarande. Det gick bra i Madrid. Det gick dock inte i Kopenhamn. Dar far man inte bo utan sin gubbe. Inte lika glad i hagen och i snalblast gav jag mig ivag ut for att soka nytt hotell. Hittade det lilla men nya wakeupcopenhagen.com. Boka online och du far ett riktigt bra pris! Rummen var sma men frascha och ett bra lage nara Tivoli, stationen och Vasterport. Hade det inte varit sa forbenat kallt sa hade jag nog gatt en svang runt stan men det blev en ganska kort promenad. Dagen efter var det dags att prova lyckan igen och jag kom med i sista stund. Det sag ut att vara helt kort och jag kande mig smatt gratfardig. Hjartat bankade och hoppet steg och sjonk. Men hem kom jag och det var harligt att landa i Dubai igen. T.o.m min vaska som brukar vara pa villovagar kom med och mina ostar som ofrivilligt tillbringat ett extra dygn i Kopenhamn hade klarat sig bra. Som sagt, bade for-och nackdelare med att resa ID!

En dag med pappa

Morgonen borjar med att det ringer pa dorren, klockan 8 kommer hemtjansten. De far upp pappa ur sangen och medan han gor sig i ordning sa kokar hemtjansten grot. Pappas rost hors fran toaletten: "Sa fort det borjar koka sa maste du skruva ner varmen", "glom inte att rora om i groten hela tiden". Hemtjansten svarar ja pa allt. Pappas frukost bestar av ragmjolsgrot, rororda lingon och mjolk. Sedan blir det kaffe och en liten smorgas vid tio. Lunch blir det klockan halv ett. Nu nar jag ar hemma har jag laddat upp med matratter som ska frysas in. Pappa sitter och tittar nyfiket. "Oj da har du vitlok i, det tycker inte jag om". Jag ignorerar honom och pressar en klyfta till. Han papekar alltid att han inte gillar vitlok, anda ater han som en hast nar det val serveras. Han far for sig saker.

Nar vi sitter vid koksbordet blir jag uppdaterad om de senaste handelserna i bygden. Nagon som har dott (tyvarr ar det alltid aterkommande samtalsamne, vem som dott). Ja, svarar jag. Det var ju flera ar sedan. Pappa blir lite konfunderad, hade han redan berattat det. Laser du nyheterna pa natet undrar han. Ja det gor jag ju. Sa jag har battre koll pa vad som hander an pappa men anda sa fortsatter han att beratta. Det finns alltid nya saker att ondgora sig over, trangselavgiften i Goteborg till exempel. Det liknar ju ingenting!

Det ar den kallaste manaden pa mannaminne. Jag fryser och far kopa mig ett par nya oronmuffar. Pappa sitter och tittar pa termometern: "Nu ar det fanimej minus 10!" ropar han fran koket. En stund senare:" Nu har det gatt upp till minus tolv!". Och sa fortsatter det. Pa dagen ar det tvartom:"Oj da nu ar det bara minus 6 ute". "Titta nu ar det minus 3, det gar at ratt hall minsann".

Pappas ororlighet gor att hans invanda rutiner ar valdigt viktiga. Ibland blir det lite val nitiskt. Och ibland far man instruktioner till allt, fran hur man ska skolja ur en konservburk till hur soporna ska fordelas. Men det ar hans varld, hans trygghet, det han kan ha nagon form av kontroll over. Sa jag skoljer ur konservburkar och later mjolkpaketen torka i flera dagar innan de trycks ihop till sma fina paket for att sedan sopsorteras.

Pa eftermiddagen dricker vi lite kaffe, jag springer over till bageriet och koper pappas favoritkaka: kolabatar. Kolabatarna har blivit mindre i storlek med aren men dubbelt sa dyra. Pappa mumsar och smaskar. Han har aldersdiabeter men "man maste ju unna sig lite ibland, man kan ju anda inte leva tills man ar 150" sager han ofta och skrattar lite.

Vid sextiden ar det middag (eller kvallsmat som vi sager hemma). Och vid niotiden ar det dags for en liten smorgas och ett glas mjolk innan hemtjansten kommer igen och hjalper pappa i sang. Han brukar sova gott om natten och tur ar val det. Snart hors ljudliga snarkningar fran sovrummet. Klockan atta dagen efter ringer det pa dorren igen.

Betande hastar langs floden Naryn i Kirgizistan.
Det ser nu ut att bli en ganska kylig resa till Sverige. Snokanoner och stormvarningar. Jag tanker mest pa mina standby-biljetter och haller tummarna att det inte blir kaos i flygtrafiken. Imorgon kvall, Inshallah, om allt gar bra, sitter jag hos min kompis pa Lilla Essingen och mumsar rakor och vin. Pa lordag blir det shopping (varma klader misstanker jag) och sedan lunch med gymnasiekompisar hemifran (som bor i Stockholm numera). Bada ar tamligen nyblivna foraldrar sa det ska bli roligt att traffa deras sma bebisar. Det kandes lange sedan man hade en bebis, tank vad tiden gar! Joli blir ju 5 i mars!
Pa sondag stundar lunch med annan kompis vi larde kanna i Singapore och som vi umgicks flitigt med da vi bodde dar. De har nu flyttat hem igen efter flera ar utomlands. Pa sondag eftermiddag flyger jag ner till Goteborg och hem till Kinna.
Pa tal om nagot helt annat. Hur reagerar ni om folk "lanar" era bilder pa Facebook utan att fraga eller tagga eller skriva en kommentar att bilderna kommer fran nagon annan? Jag vet inte om det ar ogint av mig att reagera men jag blev faktiskt lite smasur att personen ifraga (som inte ens ar en nara van) bara laddade upp mina bilder pa sin FB-sida utan att ens namna var de kom ifran. Inte for att de ar nagra konstarliga masterverk och de har inga personliga element sasom mina barn i dem, men anda. Jag tycker anda att man fragar om lov? Vad tycker ni? Torsdag har i Dubai betyder helg och ikvall blir det grillning med familjen och lite vin med grannarna. Imorgon halv nio gar flyget mot Kopenhamn! Trevlig helg alla!